Känner du dig ensam? Då finns jag här för dig

Känner du dig ledsen? Då finns jag här för dig

Behöver du hjälp? Då finns jag här för dig

Har du kärlekssorg? Då finns jag här för dig

Händer en katastrof? Då finns jag här för dig

Behöver du prata? Då finns jag här för dig

Vi löser problem

Ger o tar förtroenden

Sviker aldrig varandra

Det är du och jag mot världen

Nej inte min skapelse men tyckte den var lite läcker och passande idag, hittade på nätet från nån tårtfixarsight.

Här firas inte så jättemkt, det vi satsar mest på är lite god mat. Visst fick han lite småsaker av tjejerna lite "bra ha" men inget dom lägger ner enorma summor på. I år stod fiskgratäng på önskelistan o så klart att han får det. Är ju lika för mig, då brukar vi grilla om vädret tillåter och jag brukar få nån blomma till altanen eller liknande.

I helgen har vi börjat fixa lite till med sånt man kan frysa till kalaset + att vi tagit rätt på äpplena jag bytte mig till och gjort lite mos och en sats dricka. Fick ju av Mi o Ma också men dom är rena lyxen jämfört, så dom hushållar vi lite med. Har haft hjälp och kan få det nästa helg också, i veckorna är det så mkt ändå nu.

På onsd när han fyller hade vi ju först tänkt kryssa men vi gör ju det så ofta annars så det kändes inte som så speciellt, så nu blev det till slut efter allehanda turer en dagsutflykt med lite överraskning, mer kan jag inte skriva.   

Har ni märkt hur lätt det är att särskriva ord på mobilen eller datorn? Jag undrar varför och vi diskuterade det häromdan med några kompisar som också upplevt de så.

Man vill gärna ner till den där mellanslagstangenten per automatik ibland, jag har börjat kolla mina texter efter att ha märkt det. Jag skriver också ofta hop ett ord med sista eller förta bokstven i föregående/nästa ord, i synnerhet om jag skriver snabbt.

Men när ordet skitsnyggt häromdan blev skit snyggt kunde jag ändå inte låta bli att påpeka det för det såg ju lite kul och lätt ekivokt ut. Inte av elakhet för jag hade lika gärna kunnat skriva det själv. Ser exempel på det varje dag, och på Fb finns en grupp där man ibland kan få ett gott skratt.

Annars är jag ingen språkpolis för jag vet att jag kan skriva fel också och jag tycker att bara man förstår vad som menas spelar varken särskrivningar eller stavfel nån större roll. Datorspråket förenklar ju en del ord också, också blir oxå t.ex och det är något jag själv skriver mer o mer, någon bli nån, sedan blir sen o.s.v så skulle man vara språkpolis hade man nog inga fritidsproblem. Däremot kan jag tycka att man på officiella sidor ska kolla sånt innan man lägger ut texter. Såg praktexempel på både särskrivningar och annat på Fk häromdan.

Det är ju samma sak med bloggande, jag kan skriva om att jag "hört" av nån, eller att en kompis "gjort" men det kan lika gärna handla om flera händelser av flera personer, men det är enklast att skriva det så av olika skäl.

Drevet kan gå där ibland har jag märkt men förr eller senare får man reda på vem som sysslar med sånt. Har ganska kul åt det när det blir helt fel. Tur när jag och den det handlar om iaf vet hur det är och synd att det ska snackas så mkt skit och överdrivas så ini h-e ibland. Finns dom som sitter med lupp och granska varje ord verkar det som. Oftast är det ju jag som får höra det sist också.

Tragiskt när det man egentligen bloggar om kommer i skymundan av en mening och visst kan man få ur sig onödigt ibland om man tänker ett varv extra. Mer tragiskt är dock när ryktena sen går och det blir helt fel eller väldigt överdrivet, eller när folk tar på sig rollen som upplysare, det om nåt kan skada mer än en förlupen mening.

Läs och skit i det ni inte begriper det är ändå inte till för just dig. Kanske inte för någon egentligen. Det är min blogg och jag skriver vad jag vill om vem jag vill så länge jag inte hänger ut någon.

Trots att jag skrev att man måste upplevt för att förstå har jag fått ganska många kommentarer om inlägget där jag skriver att jag "mist" min dotter.

Jag publicerade bara nåt, och redigerade det också men skräms av folks trångsynthet och språkbruk trots att dom inte har en aning om vilka vi är och alla som känner oss vet ju hur det är och framförallt vad som varit.

Jag har ju så klart aldrig "slängt ut" eller "tagit avstånd" från henne. Men faktum är att vi fick börja från noll den där sommaren och lära känna en ny person, en unge som blev hur go som helst hon också och så himla tapper. En som vi verkligen beundrade för det kan inte ha varit lätt det hon fick utstå då hon bara var 7 år. Men att vi skulle slutat älska henne är ju så absurt så det finns inte.

Och att man flyttar hemifrån när man är 23 är väl inga konstigheter heller. Själv hade jag bott själv länge då och till o med fått mitt första barn, och hon har ju på inga sätt sånna skador att hon inte klarat det. En viss hjärntrötthet och fysik gör väl att hon kanske behöver en del hjälp, men hjälp fick jag också så det så, och att hon inte skulle klara det är ju bara dravel som gör mig rasande.

Nu däremot efter nästan 20 år kan jag ibland skymta "den gamla Elle" gäller framför allt vad gäller positivt tänkande, "inget är omöjligt"  och lite "jävlaranamma" Så klart mogenhet och livserfarenhet spelar in där också, men ändå.

Rensade min vänlista ganska rejält för ett tag sen, framförallt var det folk härifrån byn som rykte. Dom kan jag ändå prata med på en annan sida och eftersom jag inte ens träffat en del och ännu mindre visste vilka de var så tog jag bort dom. Tycker inte dom behöver se allt jag skriver eller läsa här. Sen upptäcker jag av en slump att en gemensam vän till en av dom kommenterar det han skrivit. Ser dock ingen kommentar och kollar profilen och upptäcker att jag är blockad och kunde inte annat än skratta, så urbota löjligt. Hur kan man bli så förorättad av nåt jag gör då han inte ens känner mig, vet möjligen vem jag är men inte mer, vi har knappast ens pratat IRL.

Känns som ett gnälligt inlägg jag gjort nu men då får det väl vara det, är ju samma sak där. Jag är ingen gnällig person annars och det vet dom som behöver veta det, resten skiter jag i. Är på lite stridshumör kanske men vem är inte det ibland.   

Nu ska jag laga Farsdagsmiddag med dotra.