Visst fanns det sån avlastning förut? Borde vara obligatorisk. När jag pratade med min psykolog frågade hon hur mkt hjälp vi haft och den var ju i princip obefintlig. Vi hade lite hjälp med C av Ls mamma och dom kunde sova där ibland när nån av oss behövde vara i stan. Men hon blev dement i den vevan och svårt sjuk, avled nåt år efter.
Vi har ju syskon båda två men ingen som kunde ta barnen. Egna sjukdomar och de flesta jobbade.
Hon frågade också hur mkt kraft vi kunde få av varann men vi hade nog jämt göra att hålla ruljansen igång, var nog rätt slut båda två ändå. De första åren var det ju kontroller, provtagningar och koll av kortisolkurvor med övernattning. Tror vi hade nånting varje vecka och däremellan bad, sjukgymnastik och besök på hab. Ö
L började jobba rätt snabbt och jag var hemma drygt ett år, började jobba men det var för tidigt så jag blev hemma en skvätt till sen.
Hur orkade vi?
Varför fanns det ingen som tog hand om oss som par och föräldrar? Sjukvården måste ju varit medveten om drt här?
När blev jag utbränd?
Vi startade ju en föräldragrupp mitt i det här också. Den gruppen blev till slut ifrågasattoch jag slutade tvärt efter att ha blivit beskylld för att driva den mot föreningens policy. Hur orkade jag med sånt tjafs också? Jag behöll kontakten med föräldragruppen men vi hade ju inget föreningsstöd.
Hur orkade jag det?
Vi hade ju också med barnen på precis allt, det är väl därför vi är så tighta idag, men vi fick ju aldrig nån egen tid som par. Hela Es skolgång var ju ett enda fixande och sammanklallande av möten. Då hade vi ju C liten och jobbade båda.
Hur orkade vi?
Det är kanske inte så konstigt att vi tappade varann lite sen L o jag. Om jag tänker tbx så minns jag inte hur vi hade det som par.
Sen kom mina besvär som ju bara blev värreoch jag kan inte påstå att jag fått så mkt hjälp mer än hjälpmedel där heller.
Hur orkade Leif?
Där nånstans mådde ju jag urdåligt och jag vet att jag gav upp på vissa saker jag inte borde kanske. Men jag orkade ju knappt med mig själv, vi var tvungna att ta hand om tjejerna, så vi tappade nog varann där. Han orkade inte ta tag i det tror jag och jag var nog redan helt slut.

Sen kom hans olycka och då blev jag ensam den tid han låg inne. Åkte färdtjänst med tjejerna till sjh varje dag.
Hur orkade jag det?
Ingen hjälp då heller. Frågade hans syster som bodde nära oss om hon kunde skjutsa mig att handla en gång och fick bara ett nej. Men in till stan och upp och hälsa på honom kunde hon åka. Fy fan vad jag än idag ogillar den kärringen.
Sen smällen när han inte ens försökte fixa sin ring. Hade jag tagit åt mig lika mycket eller reagerat som jag gjorde om jag inte var så slut som jag var, jag tror inte det.

I stället började jag iskallt planera för att lämna honom. Ställde mig i kön. Såg till att vi gjorde nya altanen för det höjde värdet på huset, även köksrenoveringen denare var med tanke på drt. Förstod ju att jag skulle bli kvar några år innan jag kunde flytta.

Tänk om vi ist hade kunnat använda energin till att hitta tbx där, hur hade det varit då? Tanken kom med längtan efter honom ibland men jag var nog för stolt. Och för sårad. Slut som människa redan då.

När jag till slut kunde flytta var jag bara lättad, sen hade jag jämt göra att överleva ekonomiskt här i 9 månader. Fy farao vad det har tärt!
Lättnaden sen när försäljningen blev av och man kände det som att nu skulle det bara bli bra. Då kom tankarna, tvivlen och jag har sen dess mått skit iaf.

Måste väl igenom det här på nåt vis med. Läka, inse att det inte blev så bra som jag trodde. Även andra könslor kom som jag är förvånad över. Men dom kanske finns för att jag är så skör nu. Ju starkare jag blir så tror jag förnuftet kommer tbx. Måste sluta älta!

Men med blicken i backspegeln, hur orkade vi? Fy farao vad vi har gått igenom tillsammans. Vi borde blivit oslagbara!

Kl är 4 på morgonen. Jag vaknade av nånting och kan inte somna om. Undrar över himlen, den är kritvit som om det vore molnigt. Kan det var så att det kommer en mellandag? Tyckte jag bara såg solar på vädret. Annars är det skönt nu, jag älskar ju si...

Kan ju varna för han som står och säljer vid svandammen i Uppsala. Jag tänkte swisha de 35kr jag handlat för men blev ombedd att betala med kort. Det är draget 80kr såg jag idag från Bärprinsen (utan prickar). Min kompis köpte jordgubbar för...

Då tog jag min B-vitaminspruta idag och jag känner redan kl 22 att jag är piggare. Det där med B-vitaminbrist är ju en hel vetenskap. Tar ju dom eftersom jag är överviktsopererad, GBP en op som inte hjälpte mig ett dugg. Gick ner mer under året jag...

Rätt nere nu. Är väl den stora vårdeppen. Ska det vara så omöjligt att bara få må bra, vara glad och slippa fundera över saker som blir typ *konstiga* Kanske är jag något bättre i fötterna, vi får väl se, men jag törs inte ta ut nåt i förskott. F...

Kall avocadosoppa 1 lit vatten + fond eller kycklingbulj.tärn 2-3 mogna avocado beroende på strl 1 kn salladslök, finskuren 1 brk creme fraiche 1 msk torkad dill Salt & sv.peppar En doft cayenne om så önskas 100 g fetaost Servera med...