Har ni sett en stoltare mormor? Som hon väntat på det här syrran min. Bebisen heter Liam och är min yngsta systerdotters förstfödda.

Jag har ju haft barnbarn i snart 21 år, den tösen föddes ganska precis ett år efter Es återfall då hon behandlades med strålkniv. Den mest intensiva perioden i hennes sjukdomshistoria och vi var nog ganska slut. Hade dessutom en trotsig 6-åring som just kommit på att syrran fick mer uppmärksamhet än hon.
Min kropp började säga ifrån också, benen la av vid två tillfällen, bar mig inte helt enkelt och det hade inget med nuvarande problem att göra. Ena gången just på Karolinska dom dagar vi låg inne med henne hela familjen. På allting annat fick han dra mig i rullstol, minns inte hur många dar innan det släppte.

L drog ett stort lass, vi hade ju just ingen avlastning efter att hans mamma gick bort. Det var väl kanske där som vårt förhållande började fallera. Gick väl upp lite när vi började gå ut och dansa igen ( tack Micke A) men vi släpade ju på ungarna jämt. Vi hade verkligen behövt egentid där, nån datenight då och då, men vem tänkte på det?
Så jag orkade inte vara så mkt farmor också. Prioriterade mina egna barn. J förstod nog men det var nog också den enda. Och han pratade nog inte så mkt om det.

Idag med facit i hand hade jag gjort likadant, men kanske prioriterat min man och oss på ett annat sätt. Vårdat relationen. Vi kämpade på iaf. Gud vad mycket jag har att tacka den mannen för, hur han har slitit. Gjorde väl det jag också, vi gjorde det nog paralellt men hade behövt hämta kraft hos varandra. Det orkade vi inte!

Höll på sätta kaffet i halsen idag när en kompis sa, efter att ha läst stt jag lyssnat på Ls andetag och hur jag uppskattar honom, ni kanske helt enkelt ska vara ihop men inte bo ihop. Då kan han ju också fortsätta dansa. Haha!
Nu vet hon ju inte alla turer och han är ju kär i sin danskompissa. Men började allmänt fundera på särbo, känner ingen som är det så jag vet inte riktigt hur det går till. Hitochditbo har jag kompisar som varit, där är man ju tillsammans jämt men bor växelvis hos varandra. Men kanske är ett bekvämt sätt att vara tillsammans på om man i framtiden skulle träffa någon. Ha det göttaste men inte vardagen ihop.

Läser den här boken nu, och jag rekommenderar alla som är intresserade av dans att göra det. Vilken danskarriär men också en karriär som koreograf han haft. Jobbat i hela världen. Just nu läser jag det han skriver om alla partners i Lets Dance. Mobbingen berör han i början.

Nu börjar det dock rycka i ögonen. Dags att inta horisontalt läge.