Alla har vi väl nån person i vår närhet vars liv man egentligen inte behöver bry sig i alls. Men av olika anledningar så gör man det ändå. I synnerhet om den råkar ut för nånting tragiskt. Man kanske haft en långvarig kontakt på nätet eller så har ens liv korsats nån gång med den personen. Omsorgen kan vara styrt av många anledningar.

Just nu är det så för mig. En människa som snart kanske står på bar backe pga omständigheter hen inte kan styra över. En hyresvärd som misskött sig så grovt så han blir av med sin fastighet. Och det drabbar då även oskyldiga hyresgäster.

Vad gör man? Orolig då jag vet att hen haft problem med hälsan, att det snart är vinter och kallt och att jag vet att hen inte står i nån bostadskö eller har ekonomi för att kunna köpa något. Dessutom inte purung längre. En skötsam person med ordnad ekonomi, fast inkomst, utan anmärkningar.

Bo i en bil kanske funkar på sommaren men inte nu framöver. Hen behöver en bostad helst med ett förråd till. Kan tänka sig att bo både i stad och lantligt. Allt är av intresse. Var spelar nog inte så stor roll i det här.

Har du något att hyra ut, eller känner till någon som gör det och är seriös? Tipsa gärna mig så jag kan vidarebefodra det. Aktuellt från nov.

Sen vi sålde huset förra sommaren har jag knappt registrerat att pensionen kommit in på kontot. Det har varit en fantastisk känsla att inte behöva bry sig.

Jag har underlättat livet för mig själv genom att köpa det jag ville ha, tvättmaskin, diskmaskin och annat praktiskt till kök o hem. Bytt ut möbler och mattor. Gjort i ordning 2 uteplatser. Bytt lägenhet och bostadsort på ett sätt jag aldrig skulle haft råd med innan.

Jag har gjort saker och åkt till ställen och på 2 långkryssningar.

Jag har hjälpt våra vänner i Zimbabwe med Cs hjälp att starta upp en verksamhet som kvinnorna kan syssla med och på så vis få in egna pengar. Har även gett pengar till Cs närmaste vänner där.

Jag har skänkt pengar till både barncancerfonden (eftersom jag haft ett sjukt barn), till Hjärt och lungfonden (Xet har ju haft en hjärtinfarkt) och jag har blivit världsförälder.

Jag har stöttat ideella initiativ och jag har hjälpt medmänniskor jag inte ens känner.

Jag har gett pengar till barnen, betalt ett körkort, lånat ut till dom när det behövts och försökt underlätta deras liv med.

Jag vet vad det innebär att inte ha tillräckligt med pengar, att inte kunna betala alla räkningar, att inte kunna köpa mat.

Det har känts himla bra att kunnat göra allt det här. Pengarna är inte slut än men nu är dom öronmärkta till mig och familjen. Nu ska resten av mitt liv få lite guldkant. Resor ska göras och upplevelser ska få kännas. Har hjälpt klart, satt in min sista slant till en hjälpinsats idag.

Gör pengar dig lyckligare då? Nej! Men det kan underlätta livet väldigt mycket.

Förra vintern när jag hade 300kr över när allt var betalt i nästan ett år kom det till julen ett brev från en okänd med 500kr i till jul. Den känslan var obeskrivlig. Där och då bestämde jag mig för att göra samma sak när huspengarna kom. Det har jag gjort.

Jag skriver inte det här för att slå mig för bröstet och skryta. Vill bara försöka förklara en känsla. Att det känns så bra att kunnat göra det här. Att ha kunnat unna sig själv saker. På det viset har ju jag mått bra av att få andra att må bättre.