Just suttit och pratat med en kompis om separationer. Hur det kan komma sig att man sällan bara klipper av direkt. Många fasar liksom ut. Den fasen är hon i nu, vi var tack och lov aldrig där. Vi behöll kontakten.
Förmodligen för att det dröjde så länge från beslut till jag verkligen flyttade. Mellan oss tog det slut ungefär när C gick ut skolan. Vi skildes när hon var 25, mellantiden levde vi som syskon. Kanske är det därför vi aldrig blev så där riktigt osams som att man inte tål varandra.

Min kompis verkligen hatar sitt X men står där ändå med fingrarna i syltburken ibland, där storbråk fortf kan sluta i sex.
Sex utan kärlek! Helt obegripligt för mig. Kan längta efter en kram om man är lite nere, en klapp på armen som visar på stöttning men inte sex utan kärlek. Aldrig!

Jag skulle ljuga om jag sa att alla mina känslor för L var borta, det är dom absolut inte. Men dom är annorlunda än när vi en gång var tokkära. Men jag kan iaf inte bara slänga alla våra år över axeln. Dom har ju format oss så klart. Resulterat i att J fick en bättre uppväxt med 2 föräldrar ist för 1. Att vi fick 2 fina tjejer.
Tror jag känner ett slags trygghet med honom. Vi har ju upplevt ett väldigt stort trauma tillsammans och den erfarenheten kan vi ju inte dela med någon annan. Ingen som inte varit där kan förstå hur mkt dom än försöker. Den samhörigheten består.
Sen andra saker vi gjort, som varit självklara för oss som andra kan tycka är idiotiskt. Ett exempel på det är att vi alltid försökt visa uppskattning till orkestrar vi dansat till. Tackat för kvällen och för fin musik. Har lett till trevliga bekantskaper.
En person L känner och som han åker på dans med nu vägrar att prata med orkestern efteråt medans han fortsatt med det så klart. Hon har varit gift med en musiker och verkligen verkar tycka illa om det. Och då ogillar hon ju allt sånt, inte bara tjejsvansen.
Det roliga är att när vi dansade till den orkestern tidigt i vårt förhållande eller kanske rent av före det uppskattade ju dom som alla andra att vi visade att vi gillade det dom gjorde.
Jag tror ju då att hon helt enkelt varit svartsjuk, inte tål konkurrans varken i kärlek eller i deras vänskap. Hon tycker inte han ska ha kontakt med mig heller och inte bry sig så mkt i barnen. Det är ju helt sjukt. Ett bra förhållande efteråt är väl bara winn winn?
Hon har inte alltid haft en bra relation till sina barn och ingen kontakt med sina X, barnen har dock bra kontakt med Xen och umgås med dom. Dom har väl stöttning och trygghet där som hon i sitt ego inte kan ge tror jag. Hon är i ett förhållande nu men utifrån vad L berättat förstår man att hon är fruktansvärt ego där med.

Tyvärr påverkar hon L ibland. Och det har lett till konflikter mest med tjejerna. Men han är också fruktansvärt konflikträdd där, kan och vågar inte säga nej till henne.
Medans han inte är det minsta konflikträdd med oss och framförallt inte med mig. Men det tror jag är ren trygghet, han vet att vi finns vad som än händer. Lite griniga ibland men ändå. Haha!
L är ju också i vissa lägen ett stort ego, han var 40+ när vi träffades och hade gett upp familj och barn. Det förstörde jag Haha!
Jag är mer envis och vill ha 100% koll, skulle säkert behöva jobba med det också. Men det kommer av att ha växt upp i en missbrukarfamilj. I synnerhet kontrollbehovet. Jag tog redan som 7-åring ansvaret för mina yngre syskon när p fick sina fylleutbrott. En gång gick jag med dom mitt i natten till morbror och moster som bodde i närheten.

Vår uppväxt formar oss men man kan ju inte skylla allt på barndom och uppfostran eller avsaknad av det, livet senare formar oss också.

L kan vara hur elak och nonchig som helst ibland, rent av respektlös. Men det kan jag också vara. I synnerhet om han är det. Men grunden vi har är ändå bra! Oftast är vi alla trevliga och omtänksamma. Vi är inte missunnsamma och det är viktigt.

Min kompis frågade mig idag om jag kunde tänka mig ett förhållande med honom igen. Min spontana kommentar är nej. Inte som det varit.
Som särbo, om han fortsätter att åka och dansa och jag får leva mitt liv kanske. Men skulle ett sånt förhållande funka? 15 mil emellan, nä tror inte det! Ingen av oss orkar flytta nåt mer. Vill ha det som vi har det nu. Utan missunnsamhet, svartsjuka kompisar och respektlöshet.

Jag har ju en killkompis jag pratar med mycket, vi har lite samma sits, men ändå inte! Bygga vidare på det känns mer jobbigt än lockande. Ingen historia eller trygghet där.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kl är 4 på morgonen. Jag vaknade av nånting och kan inte somna om. Undrar över himlen, den är kritvit som om det vore molnigt. Kan det var så att det kommer en mellandag? Tyckte jag bara såg solar på vädret. Annars är det skönt nu, jag älskar ju si...

Kan ju varna för han som står och säljer vid svandammen i Uppsala. Jag tänkte swisha de 35kr jag handlat för men blev ombedd att betala med kort. Det är draget 80kr såg jag idag från Bärprinsen (utan prickar). Min kompis köpte jordgubbar för...

Då tog jag min B-vitaminspruta idag och jag känner redan kl 22 att jag är piggare. Det där med B-vitaminbrist är ju en hel vetenskap. Tar ju dom eftersom jag är överviktsopererad, GBP en op som inte hjälpte mig ett dugg. Gick ner mer under året jag...

Rätt nere nu. Är väl den stora vårdeppen. Ska det vara så omöjligt att bara få må bra, vara glad och slippa fundera över saker som blir typ *konstiga* Kanske är jag något bättre i fötterna, vi får väl se, men jag törs inte ta ut nåt i förskott. F...

Kall avocadosoppa 1 lit vatten + fond eller kycklingbulj.tärn 2-3 mogna avocado beroende på strl 1 kn salladslök, finskuren 1 brk creme fraiche 1 msk torkad dill Salt & sv.peppar En doft cayenne om så önskas 100 g fetaost Servera med...