Pratade med en kompis häromdan och vi kom in på det här med relationer. Alltså typ som att ha ett förhållande. Hon undrade om jag skulle vilja träffa nån.
Nej jag vill ju inte det. Känns bara konstigt att tänka sig det, börja om med nån helt ny. Gå igenom alla faser igen. Visst är jag ju rätt ensam men skulle nog ändå aldrig orka släppa in nån mer.

Frågan om L kom då upp så klart. Om jag bara tänkte på hur det skulle bli eller kunna vara, tyckte hon.
Visst gillar ju att göra saker med honom och han är ju den jag vänder mig oftast till om jag vill veta nåt praktiskt eller tekniskt. Men!

För det första så skulle ju det bli ett särboförhållande. Vi skulle bo va det nu är 12-13 mil ifrån varann. Och han skulle ju aldrig sluta dansa nu. Jag skulle ändå vara mkt ensam. Känns ohållbart.

Så tror inte det, även om det skulle gnistra till mellan oss, att det skulle vara aktuellt att bo ihop igen. Finns ju flera orsaker till att jag tog steget med skildmässa. En av dom var ju just att vi helt slutat ta i varann. Jag hade väl sagt nej nån gång med.

Så är det ju fortf men nu är det ju inget konstigt längre. Han kramar alla utom mig, inte ens en kompiskrsm. Till och med mamma kramade han i helgen.
Vid Elles dödsbädd la han handen på min rygg nån minut och nån gång efteråt har jag väl fått nåt som liknat kroppskontakt om det varit jobbigt men inte i närheten av en kram.

Det har gått så långt att idag tycker jag det bara är löjligt att han gör så. Jag kramar mina killkompisar som man ju gör, han gör lika med sina tjejkompisar men inte mig. Vet inte om det är känsligt eller om han känner så mkt avoghet. Men tycker han så får det väl vara då. Han är ju bara löjlig i det.

Samtidigt är han ju hur omtänksam som helst, oftast iaf. Vi är ju kompisar. Men han lever så annorlunda nu så tror vi är ganska långt ifrån varann ändå. Han vet att den här dörren alltid är öppen för honom när han behöver vara i stan. Han har till o med tagit hit en handduk och anammat ett par av gästtofflorna som sina.
Mer än så blir det nog inte. Haha!

Vi har ju hittills firat nästan alla storhelger ihop, mkt för Es skull. Men nu sen hennes död också och jag fortsätter gärna med det. Vet ju att han inte vill starta om med nån heller. Senast i söndags sa han att han lämnar kvar tjejerna på dansgolvet. Men där vet man ju inte heller.
Tror samtidigt att han tycker det är bekvämt att nån annan fixar maten sånna helger, han hjälper ju till så klart men han slipper ju tänka. Haha! Nu kanske vi firar hos C med framöver.

Så nej det blir ingen ny karl här, inte ens han. Men just nu är han min favoritkarl, tillsammans med Johnny så klart. Trivs med att göra saker med L och han är ju ändå några år äldre än mig, börjar tackla av lite. Förlorat i muskelstyrka. Så vill egentligen se han mer än jag gör av den orsaken också. Men skulle jag säga det skulle han bara fnysa åt mig. Haha! Å jag ska inte sticka under stol med att det är skönt att vi ändå känner varann så väl. Ibland behövs inte ens ord.

Så lagom är bäst, 2-3 dygn funkar hur bra som helst.