En vecka till julafton och mitt hem är i stort sett färdigpyntat. Det har nog aldrig hänt innan tror jag.
Om en vecka idag vid den här tiden och om inget oförutsätt inträffar sitter vi mätta och glada och kollar på Kalle!

Tänker på alla som sitter ofrivilligt ensamma då. Samtidigt så känns det som en del utnyttjar pandemin för att slippa träffa en del släktingar, ser några praktexempel på det bland mina vänner på sociala medier.
Det är otroligt tragiskt för den som blir utanför. Oftast har man det nog på känn också, att bli bortvald. Julafton är en tid för gemenskap, för generationer att mötas, en dag när man får offra sig lite tycker jag.
Är man frisk och någon har varit isolerad länge är det nog ingen fara att ses en stund. Man måste ju inte kramas!

Jag är så glad för tjejernas skull att Leif kommer till oss, att dom inte tvingas välja mellan att fira med honom eller mig. Att vi kan umgås han och jag. (Bara det inte blir för länge Haha!) Visst kan man ses andra dagar men jag vet att julafton är lika speciell för töserna som för mig. Och det vet han också.

Här är brickan han gjorde till mig med ljushållarna som är magnetiska på. Den blev bara målad på undersidan eftersom det blev randigt. Tycker den är fin ändå. Tanken är att dekorera efter säsong och högtider. Tänker mig en liten gran (har den nånstans) i mitten av småtomtarna här. Snön ser ni i burkarna, både bara vitt och lite gnister, och ljusen blir nog röda. Sen får vi väl se om det blir nåt mer på men känns inte nödvändigt. Möjligen några röda bär.

Har städ idag så lite bökigt, vill ju inte vara i vägen. Drar mig tillbaka lite men ska snart fixa fika, E kom just in.
Skriver kanske mer ikväll!