I morse fick jag min nya rullstol. Smalare än den andra och betydligt mer lättdragen. Så lätt att jag kan dra mig själv trots mina svaga armar. Finns även bromsar i bak på den till den som drar. Nu ska jag bara få ekerskydden så är den klar. Haft den till sjh idag.

Har under en längre tid letat efter mjuka ballerinor från Esmara, Lidls klädmärke. Har nött ut 2 par. Väntat på att dom ska komma in igen men verkar inte som dom gör det. Kom på att jag kunde kolla på Tradera, sökte på Esmara och där fanns det i Sellpys butik. Rejälare sula än på dom andra och i plysch ist för trikå. Dom här kan jag nog gå till brevlådan i med.

Fick även den nya kasetten med toner till laserskrivaren.

Vi hade tänkt åka in tidigt idag men hon skulle på röntgen vid 15, vi fick inte komma före utan åkte in till 15.45 och fick vänta 45 min innan vi fick gå in.
Hann väl va där en timme innan vi fick gå ut igen pga att det kom en ny patient. Då satt C utanför och väntade.
Vi gick ner och tog en fika och gick upp efter nån timme. Då gick C och jag in, jag bara en halvtimme efts L satt ute och väntade, men C var kvar flera timmar och hjälpte till med lite saker. Hon är otrolig som orkar. Själv klarar jag bara inte miljön med alla apparater som piper, tjuter och blinkar nån längre tid. 2-3 timmar max. L koncentrerar sig på tekniken i stället, så klarar han av det. Men inte flera timmar.
Jag längtar mig tokig till hon kommer på en *vanlig* avdelning. Och kan andas själv och prata igen.

Dom gör mkt med henne när vi inte får vara där. Tränar på att sitta på sängkanten, än så länge med stödkuddar. Stänger av respiratorn ungefär en timme några ggr per dag. Idag gjorde dom det när vi var där. Men då andas hon själv genom ett plaströr i Tracken och får verkligen ta i. Säkert bra lungträning men hon blev helt slut.
Hon har ju problem i munnen men idag fick C göra rent iaf och smörja utvändigt med lite olja.
Hon är ju mer slut när vi kommer tack vare det här. Känner att vi nu har lite sämre kontakt. Men det är väl övergående.

Medans vi väntade när vi kom, träffade vi vår vän som jobbar som sjukhuspräst. Så hon fick lite uppdatering. Hon har ju jobbat här i församlingen och är Elles konfirmationspräst. Elle valde en av våra landsortskyrkor och dom var bara 3 konfirmander. C gick på barnkör i den kyrkan och vi trivdes bra där hela familjen. En familjär stämning efter familjegudstjänsterna då barnkören ofta sjöng. Sen några tjejer från lantbruk med egna höns m.m som bakade till kyrkfikat, det missade vi inte. Haha! Närproducerat de lux.

När L och jag kom hem var vi rätt trötta båda två, gjorde varma mackor med färdig räkstuvning i smörgåsjärnet. Såg hur kriget utvecklar sig. Nu ska han ju ha Finland och Sverige med.
Läskigt är vad det är!
Vet ni att i lilla Björklinge där vi ändå bor ca 10 000 pers har ett officiellt skyddsrum som tar 32 pers. Tror ni E och jag hinner dit? Nej och inga andra handikappade eller äldre heller. Vi hinner nog inte till grannhusets källare ens. Är nog ajöss med oss då.

Men nu ska jag gå och sova, konstigt nog sover jag av och till de flesta nätterna iaf.

Förklara för mig vad Elle gjort för att förtjäna detta lidande! Hade inte hon fyllt sin kvot?
Att få en hjärntumör vid 7 års ålder, leva med en total hormonbrist i 28 år efter det. Var inte det nog?

Att sen också som tonåring få sin fot felbehandlad så hon måste använda rollator. Den bonusen hade vi gärna sluppit!

Sen nästan mista livet bara 35 år gammal för blödningar i dom blodkärl som spruckit i de tumörer i hennes lever som var godartade och inte skulle göra nåt väsen av sig!
Tycker dom väsnats utav bara h-e jag.
Var det kortisolbristen under lång tid? Det får vi aldrig ett säkert svar på. Men det tyder ju på det.

Varför?

Vissa går genom livet utan problem. Ska hon ta allas problem? Vad blir nästa?

Jag är arg, frustrerad, rädd och uppgiven.

Sen alla dessa besserwissrar som kommer med oombedda råd! Herregud hjälp mig!