Nu har vi haft soliga dagar i många dar och det ska bli fler. Åkrarna blir brunstrimmiga och vattensjuka, det i sin tur blir små sjöar här och var. Mest is eftersom det fortf är kallt. Igår när vi åkte in till stan så såg vi en vuxen och ett par barn som åkte skridskor på en åker. Stod en pall och nåt kälkaktigt på isen med. Ja vad gör man när det är strålande sol och ishallen nästan bara har tider för hockeylaget? Haha! Så kreativt.

C kom igår och när hon var här ringde en doktor till henne. Hon har ringt avd så mycket att läkarna nu ringer henne ist för mig. Men hon satte på högtalarfunktionen och vi fick en ordentlig redogörelse.

Hon har fått nåt som heter Criticall illness, något man kan få om man haft respirator länge. Lite förvirrad när hon blir trött och hon rör inte på armar och ben.
Såret på magen är nu helt förslutet. Dom får inte bukt med en bakteriehärd trots 3 olika antibiotika. Det är väl den trasiga delen av levern som orsakar det, den är ju liksom död.
Njurarna funkar inte och hon har dialys, det kan kvarstå efter, om det nu blir nåt efter, får hon en blödning till i nån av tumörerna i levern kan det bli svårt. Så svarade han på en direkt fråga från mig. Mindre bakslag får vi räkna med så blir det alltid.
Hon har dessutom munnen full med blåsor som är väldigt smärtsamma. Det hade hon som barn också. Men då låg hon inne i 3 veckor. Sen i 1-2 dygnsprrioder. Lättare att bli av med då.

Dom håller iaf på att träna henne ur respiratorn, 3 timmar i taget och räknar med att ta bort den helt om några dagar.
Hon flyttades igår från Civa till Briva, en intensivvårdsavdelning som är duktig på *långliggare* på Civa låg hon ju på en fönsterlös sal med 5 andra patienter i tillfälliga lokaler. Det gamla uppvaket bredvid centralop. Det var trångt, mycket ljud och *oroligt*. Man led verkligen med personalen ibland, den arbetsmiljön var absolut inte bra. Alla var frustrerade och stressade.

På Briva har hon ett eget rum på vån 9 med fönster ut mot Sten Sture. Hon får ju sitta på sängkanten ibland ca 30 min i taget och nu kan hon titta ut. Det var sån skillnad så man trodde nästan inte det var sant. Ljusgröna väggar, stort och luftigt, personal på rummet 24/7. Å vilken underbar personal, inte det minsta stressade. Å dom har tid även med oss och vår oro.

Märktes även på Elle hon var mycket lugnare än jag sett henne på länge. Vilken skillnad alltså!
Leif och jag gick in först igår för vi får bara vara två åt gången här också. Personalen presenterade sig, bad oss berätta om Elle, vem hon var, vad hon var intresserad av och vi fick dra hela hennes sjukhistoria från tumören i hypofysen till nu.
Nu behöver vi inte heller ha munskydd på oss. Handsprit och handtvätt som vanligt och ingen klocka eller ringar på oss.
L bytte med C så småningom och även här får C hjälpa till med saker eftersom hon är den enda som får röra hennes mun. I övrigt söver dom henne lätt eftersom det gör så ont när dom grejar, det behövs inte när C är där.

Jag har ju haft svårt att vara hos henne nån längre tid pga alla pipande apparater och så. Så kände jag inte alls igår, tvärtom det var nästan svårt att åka därifrån.
Blir ju mer ordning på en riktig avdelning så här också, dom har fasta besökstider och det finns ett anhörigrum med toa. Rena lyxen för oss som suttit i en korridor och väntat och fått använa toan i 70-entrén eller vid parkeringsgaraget. I rummet finns dessutom lite utrustning bl.a en micro och möjlighet att fixa fika,

Elle andas bra mkt lättare själv nu när dom kopplar ur respiratorn. Allt känns bättre utom den tickande bomben - levern.

Jag gick ut efter nån timme att C kom in igår. L och jag åkte ner och tog en fika. Köpte Allers påskmagasin, en lagom tidning att bläddra i när man väntar.
C kom så småningom och det första hon säger är *Vilken skillnad* ja det var så vi kände alla 3.

Vi åkte in på Hemköp på hemvägen och L och jag köpte pizza. Åt till TVn och han var faktiskt kvar en stund.
C åkte hem och åt hemma. Jag trodde hon skulle till Marcus igår men så blev det inte. Hon åker väl idag ist.

Nu ska jag försöka somna om denna arla morgonstund!