Idag kom kroppens reaktion på op. Trycket är för lågt och cirkulationen funkar inte.
Vissa tår är blå och kanske måste amputeras till en del om inte cirkulationen ökar.
Dom hoppas hon klarar helgen efter en ny op i morgon då dom ska se om dom kan ta bort sterila dukar och försluta eller om det fortf blöder byta dukar.
Yttersta huden försluts men inte längre in.
Vi kan alltså inte andas ut än.

Har ju inget val men på nåt konstigt sätt orkar man fast man egentligen inte gör det. En läkare va rätt pessimistisk idag medans sköterskorna runt henne är precis tvärtom. Men tydligen tycker läkarna att det är ett par kritiska dygn nu.
I morgon är det Bandyfinal i stan ca 100 m från sjh. Parkering kan man nog glömma under det så vi åker nog in senare i morgon.

I morse hörde Mi o Ma av sig och ville bjuda på middag, jag fick välja om jag ville att dom skulle göra det här eller hos dom. Eftersom vi bor närmare sjh kom dom hit.
Det var precis vad jag eller vi behövde. Hon kom med maten fortf varm strax efter att vi kom hem. Va kvar över Bäst i test.
Så skönt att umgås som vanligt. Tänker ju så klart på E hela tiden men dom har varit mina vänner i över 40 år. Behöver inte vara trevlig ens dom förstår och dom vet. Dom känner nog mig bäst av alla vänner. Har ju varit med alla tre ungar sen dom var små. Lika oroliga som vi.

Det är att umgås med dom och andra vi känner väl vi behöver nu, kravlöst och där det inte gör nåt att det kanske inte är så undanplockat. Vänner som bryr sig. Som liksom vi är beredda på att dom kan ringa in oss. Det får liksom lösa sig isf.

Många som man märker mest är nyfikna med, nån som utger sig för att vara *bästa vän* med E. Som vill åka upp som nästan kräver egen information. Men vi vet vilka som är hennes vänner. Hon har några få riktigt nära. Dom informerar vi. Ingen får besöka henne utom vi föräldrar och syskon och så kommer det att fortsatt vara. Hur länge kan ingen veta. Men dom som kan komma i fråga för besök senare medelar vi. Kommer att vara väldigt få personer då också. Räcker inte med att man tror sig känna henne eller vara släkt och hon kommer själv att få bestämma vilka. Ni som brytt er om henne redan innan och som vi vet umgåtts med henne IRL, brytt er tillräckligt för att komma till henne eller umgåtts med henne och *gjort saker* med henne i nutid. Det kommer att dröja veckor kanske månader innan dess. Hon är väldigt sjuk, och eftersom hon har den hormonella status hon har måste kroppen få återhämta sig innan. Det går inte att jämföra med en frisk person som har råkat ut för samma.

Jag hoppas verkligen att ni kan respektera det. Vill ni skicka en hälsning, skicka ett kort till hennes hemadress så visar vi det och läser för henne. Det är vad hon orkar nu.