Idag kom Johnny och svärdottern och gjorde klart städningen av Es kök, drog till och med ut kylen.
Nu får vi bara hoppas att hon kommer hem nån gång också. När jag var upp idag fick jag en väldigt dålig magkänsla. Hennes kropp orkar nog inte så länge till om inte värdena går ner. Levervärdena är höga billirubinet på 200, normalt är det 25. Njurarna funkar inte och dialys blir det även om hon kommer hem.
Idag kunde vi nästan inte kommunicera med henne, hon orkade knappt nicka. Senaste gångerna nu har vi bara fått vara där en timme.

C kom upp ett par timmar senare, då hade hon sovit sen vi var där. Då orkade hon nicka iaf. Och hon tyckte dom kunde kommunicera lite iaf.

Elle och jag tillbringar ju mkt tid tillsammans och är nära. Minst en kväll på vanliga helger och dom här helgerna som är speciella men ändå inte direkt familjehelger. Nyår, valborg, midsommar, pingst, All helgona, första advent, lucia, Alla hjärtans, första semlan och typ annandagar är vi alltid tillsammans.

Började efter skilsmässan, hon kom till Tierp en gång i månaden och stannade ett par dar. Vi gjorde till och med en sovhörna åt henne i vardagsrummet.
Det är också hon som för det mesta styr upp L att han kommer jul o påsk iaf. Att vi kan fira som en familj.

Finns inte hon, tror jag att jag blir ensam alla dom här dagarna. Låter kanske egoistiskt. Kanske inte blir drt jul och påsk, då offrar sig nog C nån dag iaf.
Men L försvinner nog. Vi kommer inte längre fira som en familj. Inte här iaf. Men kanske det blir naturligt om hon inte skulle finnas.
Så jag är livrädd nu. Att hon inte skulle finnas det finns inte på kartan. Jag går bara inte med på det.
Samtidigt ser jag ju, hör vad läkarna säger och har ju ett sunt förnuft. Förstår att hennes liv, om det går *bra* kanske inte blir som innan.
Har ju dessutom gjort en liknande resa med henne tidigare. Men då var vi 2 föräldrar, så upplever jag det inte nu.
Trodde kanske att den här ångesten skulle förstärka Ls och min vänskap. Att vi skulle stötta varann. Men det har blivit precis tvärtom. Vi är ju kompisar fortf men han vill överhuvudtaget prata väldigt lite om allt det ångestfyllda som händer. Är hellre ensam än hos mig. Nu om inte annars märks det hur otroligt olika vi är. Jag har noll stöd i min ångest men han gör mitt liv fan så mkt enklare nu.

Men nu finns ju C, hon är en klippa men har ju sitt liv. Står precis i startgroparna för ett liv med sin Marcus. Vi upplever nog det här rätt lika.

Idag har E varit på Intensiven i 31 dagar. Väldigt mkt längre än dom brukar ha sina patienter. Och jag ser inget slut just nu. Kan bara be och hoppas på en förbättring.

Vårsolen lyser och värmer. Gula små krokus lyser upp i slottsbacken. Ser bilder som folk lägger upp på facebook på vårblommor i trädgårdar. Här är tulpanknopparna uppe 4-5 cmdär det inte är snö. Dom tidigar vårblommorna ligger under en snödriva. Men dom har lovat varmare i helgen och solen ska lysa, det har den gjort nån vecka nu. Det tar nog på den snö som är kvar mot norr.

Vi åkte upp tidigt idag. Hon var trött men fick en talventil. Försökte prata lite men det är så himla svårt att höra. Märks att hon börjar bli less med. Å vem är inte det?
Efter nån dryg timme idag sa hon att hon ville sova och när L frågade om vi skulle gå nickade hon. Kändes lite snopet men som dom bökat med henne senaste dagarna så kan jag samtidigt förstå att hon bara vill sova. Sen vet jag att dom väcker henne på dagarna för att hon ska sova på nätterna. Men nu fick hon sova ett tag iaf.

Vi hade pratat om att vi skulle äta lunch ute redan innan vi åkte in. Jag hade inte orkat ta fram nåt och L hade ju fått lite pengar, han föreslog att vi skulle stanna på Zurafa på hemvägen och det är ju smidigast.
Dom har grillbuffe på helgerna men vi kände inte för det. L åt File Oscar och jag tog en gös.

Åt innan jag fotade, är spenat och trattkantareller under fisken. Vitvinssåstill.

Blev kär i deras undrrlägg, tunna och fina med känslan av handskskinn. Försökte hitta på nätet men dom kommer säkert från nån butik bara företag får köpa ifrån. Om dom inte är köpta i Grekland. Men dom skulle passa attans så bra hemma hos mig. Haha!
Vi tog ingen fika på maten utan åkte hem och tog lite kaffe och glass ist. Hade handlat lite på HK med.

Han gick in och jag pratade lite med C på paddan. Pratade med henne även ikväll sen och då hade hon pratat med avd och fått veta att dom under dagen satt in ett 4e antibiotika. Allt för att dom ska slippa operera tydligen. Ja kroppen kan ju inte orka vara så här länge till.

Sen förberedde jag lite ost o kex till mello och gjorde varsin punchpannacotta till fikat som efter ostdessert. Han kom in strax innan det började sen fick jag mess från sonen och L från svärdottern att dom skulle komma och göra klart i köket i morgon fm.så när mellon va slut hjälpte han mig att plocka ut i köket och gick in för han hade saker att fixa i köket innan dom kom.

Jag plockade in i kyl o så men orkade inte plocka ur diskmaskinen eller hänga tvätten jag kört. Så blev inget mer vettigt gjort.

Så nu ska jag sova så jag orkar i morgon.