Så overkligt att veta att hon ligger däruppe och att vi inte får vara där dygnet runt. Hon ligger där nu och jag sitter här! Känns så fel!
Samtidigt så overkligt att sitta där, hålla henns hand, prata med henne och hon bara ligger där. Att hon har magen uppskuren med bara tryckförband på.
Efter 2 timmar idag klarade jag det inte längre. Konstig miljö, alla dessa apparater och skärmar som piper och plingar. Hoppas, hoppas att hon kan vara med ett tag till. Att vi kan få prata med henne igen som vanligt och få svar. Skit samma om hon är på sjukhus, jag vill *träffa henne*

Idag åkte Leif och jag till Ikea och åt. Men då satt jag där och retade upp mig på alla ungar som fick springa omkring och skrika.
Sen gick vi ett varv på Lidl innan han skjutsade hem mig, hämtade sitt i Elles lägenhet och åkte till Tierp. Sa, ringer du sjh? Är det bra behöver du inte ringa mig? Så oönskad är jag där! Men hallå mister vi har en unge ihop som kanske dör!
Så var jag ensam?. Vill ha honom och C nära nu och det kommer nog bli så dagtid men jag är ju lik förbannat ensam på nätterna. Även om han sover några m ifrån mig så är vi ju inte i samma lägenhet. Dessutom skiter ju han i mig och hur ledsen jag är. Själv rör han inte en min, tar inte in det.
C kommer säkert att vara här men måste ju hem till Harry också. Sen har hon ju Marcus.
Å va ska vi få alla bensinpengar vi kommer att behöva ifrån. Ja allt annat som blir extra också.

Leif och jag pratade när vi åkte in idag om vi skulle turas med C och åka varannan dag. Men ikväll kände jag att jag kommer inte att fixa det, jag måste se henne varje dag.
Idag öppnade hon ögonen lite när hon hörde våra röster.
Alla värden utom pulsen är bättre. Natten hade varit lite orolig men fm och när vi var där på tidig eftermiddag lugn o fin. Men hon är ju både nerdrogsd och sövd. C fick väl ungefär samma svar ikväll.
Dock kvarstår både diagnos och prognos.
Men jag känner att det borde ju vara så att ju fler bra dagar = större chans att få leva eller har jag fel?

Tyvärr har jag nog det, läste om skrumplever och det var ingen kul läsning. Det kan t.o.m påverkas i hjärnan så man blir personlighetsförändrad.
I vissa fall, om man för övrigt är frisk kan levern reparera sig lite. Aldrig växa ut helt men bli bra mkt bättre.
Hon är inte frisk och äter en himla massa läkemedel, tror inte hon hör till den gruppen. Hoppas ju men?
Å vad innabär det? KAN hon med alla sina diagnoser och läkemedel leva med en halv lever? Å vad händer om ytterligare blodkärl brister? Vad blir det för liv?
Kommer alla tro att hon är en alkis? Hon som knappt drickrr, kommer hon få den stämpeln?
Kommer hon överhuvudtaget att orka nånting?

Jag behöver prata med någon som inte är alkolist men har skrumplever ändå.
Hur plågsamt är det medans den skrumpnar? Hur lever man sen? Har man nåt bra liv? Måste hon ta flera sprutor varje dag förutom de hon redan tar?
Det snurrar i mitt huvud, så mycket att undra över. Jag måste få veta!
Sen vet jag ju ändå inte OM det överhuvudtaget blir så? Hon kan ju faktiskt dö när som helst! Min unge kan dö, hur sjukt är inte det?
Min unge! Neeeej skriker min kropp! Jag ska ju för helvete dö först! Nån jävla ordning får det faktiskt va!
Ja jag svär men det skiter jag i!

Allt vi planerat! Hur vi skulle fira Alla Hjärtans Dag, Jag har ju så klart en present till henne!
Cs födelsedag på onsd, vi har ju köpt en gemensam present. Om E dör, ger jag den från oss iaf?
Det är en himla aktivitet i min hjärna, om, hur, var! VARFÖR?

Behövde hon verkligen det här? Har inte hon fyllt sin kvot? Har inte vi fyllt vår kvot alla fem? Vi behöver inte detta!
Ska det vara så ini helvete svårt att bara få leva ett bra liv, ha kul, kunna göra vad vi vill när vi vill det. Friska utan hormonella rubbningar, ledproblem, allergier och fan o hans moster allt vi har i den här familjen.
VARFÖR?
Vem kan jag ställa till svars för det här?
Nu ska jag gå och lägga mig, kommer inte kunna sova för jag är så djävla arg!