Ingen kan svara på varför levervärdet var för högt. Nu fick jag inte tag på nån läkare ikväll och glömde fråga han som ringde på dan men man tycker ju att en sköterska på en sån avdelning ska kunna svara på det också. Men nej!

Det känns minst sagt läskigt att ett sånt organ är full av *tickande bomber*hon har ju flera tumörer kvar även i den del som inte kommer att bli förstörd. Å varje tumör har blodkärl som kan brista.
Iom insufficiensen tror jag inte heller dom kan transplantera henne.

Pratade som sagt i telefon med en ny läkare idag, en utländsk som jag hade lite svårt att höra vad han sa. Stackars dr Veronika måste väl få vara ledig ibland. Det ringer en läkare vid lunchtid varje dag.

Han talade iaf om att hon ska på op var 3e dag tills vidare. Det för att byta förbandet av sterila dukar och se över läkningen.
Dom har iaf tagit bort dukarna runt själva levern så inget sånt är kvar i magen.
Såret är alltså fortfarande öppet.
Hon har mkt blod i buken men dom törs inte ta bort det än, rädda att skada levern ytterligare. I övrigt har blodflödet stillats.
Hon har fortfarande svårt att hålla blodtrycket på egen hand. Får blodtryckshöjande
Hon behöver syre
Dom har bytt antibiotika
Hon behöver fortf dialys och alla femtioelva läkemedel intravenöst. (Tror dom är 8)
Han påpekade också flera gånger att *Det är inte över än* hon är fortfarande väldigt sjuk trots lättare sömn.

Nu ikväll var syresättning och blodtryck hyfsat
Hon sov djupt, ingen kontakt, förmodligen för att hon varit sövd. Annars försöker dom få henne att bara slumra nu, vilket betyder att hon sover men är kontaktbar i sån form att hon tittar upp, nickar och skakar på huvudet.
Igår tog hon ju tag i min hand, det gjorde hon inte idag.
Första halvtimmen vi var där tog hon ungefär varannat andetag själv i respiratorn, sen alla.

Idag läste vi i dagboken som personalen både skriver i och sätter in foton i. Den får hon eller om det inte går bra, vi sen.
På försättsbladet sitter det här

Skrivet av nån personal. Sen lite info om avd och apparaterna. Sen skriver personalen dagbok. Allt som hänt står där.

Vi pratade lite ikväll alla tre, dvs Leif, C och jag. J fixar inte riktigt det här.
C är nog mest sliten av oss, hon var ju det av olika orsaker redan innan. Farligt nära väggen.
Jag är helt slut och det är nog L med. Han håller ju dessutom på i hennes lägenhet. Jag vill inte lägga ut bilder men nog märks det att hon har haft dåligt med ork.

Vi gör ju inget annat än sitter hos henne två och två. En sitter hela tiden och dom andra två byts av efter halva. Alternerar varje dag. Ändå blir vi så slut! Exakt som förra gången. Dels så är det så klart anspänningen, sen sjukhusluften, och situationen.
Det är otroligt påfrestande att se sin dotter med alla dessa slangar, respiratorn i halsen och okontaktbar. Sen ovissheten på det!
Vi hanterar det också helt olika. Precis som vi gjorde förra gången. Men jag tror vi har mer förståelse för det den här gången om vi skärper till oss och tänker efter ordentligt och det är det vi måste göra!
Vi är ju föräldrar och syskon, de närmaste hon har. Hur situationen än är för övrigt.
Det här lär ju pågå ett bra tag till! Den här gången är vi ju också tre, så småningom fyra vuxna och har ingen bebis.
Vi kommer inte att involvera andra personer, det blir för oroligt för henne så länge det är så här.

Vi försöker också äta tillsammans varje dag, iaf en måltid. Och göra lite andra saker med, även om det bara är att åka och handla, ta en fika och så efter sjh.

Om det här är över en dag och när hon isf är lite starkare skulle jag vilja åka iväg med henne ett par dar. Göra nåt hon tycker är riktigt kul (nära ett bra sjukhus).

Nu ska jag se till att jag har ljud på telefonen, glömde det i natt. Leif fick inte tag på mig i morse, då sov jag hårt efter en orolig natt.
Tur att inte sjh behövde ringa, men dom har ju så klart alla nr. Jag hade nog grämt mig bara.

Så jag skriver i morgon igen!

Det är rörigt på Civa där E ligger, svårt sjuka patienter kommer hela tiden och många anhöriga som jag tror är rätt påfrestande för personalen. Även om E är sövd fortfarande är jag orolig för vad det gör för hennes stresshantering, hon hör ju även om hon inte kan kommunicera. Är det något hon behöver nu är det lugn och ro.

Hon har optid nu kl 13, alltså exakt när jag skriver det här. Inte säkert dom håller tiden för det, olycksfall t.ex går ju alltid före. Kollade just på tidningens hemsida men verkar inte hänt nåt större iaf. Men upptagningsområdet för vårt sjukhus är stort.

Vi blev ju som lediga idag. Leif åkte upp till Tierp för att byta Cs bromsskivor. Jag tänkte jag skulle beta av några telefonsamtal men jag orkar bara inte.

Sitter ju många timmar i rullstolen varje dag nu och kroppen protesterar. Det gör ont i armar, axlar och knän.
Skallen är inte heller riktigt med, tror min stressnivå är rätt hög.

L och C kommer hit så småningom och köper med sig mat från Karolas, hemlagad husmanskost när den är som bäst. Sen åker vi upp runt 18-tiden.

Just nu dricker jag kaffe och käkar punchpraliner men tror jag ska försöka sätta på ett avsnitt av Aidens sjukhus. Satt alla enheter på ljudlös så jag inte blir stressad om det ringer. Ser ju om det är sjh eller C.

Skriver mer när jag varit upp i kväll.