För första gången har vi fått lite försiktig optimism från hennes läkare.
2 dropp var borta idag. Hon har fått ett näringsdropp.
Levern är ju lite som en tickande bomb, det finns tumörer även i den delen där hon inte haft blödningar. Det är ju den delen som ska jobba i hennes kropp nu och så länge vi inte vet varför blodkärlen spruckit känns ju det lite läskigt! Kan det hända igen? Hur blir det då?
Njurarna vet dom inte hur det kommer att bli med sen.
Jag märkte ingen reaktion på våra röster idag.
Hon andades ingenting själv. Bara i respiratorn
Iskalla händer.

Jag sa till idag att jag vill vara med då dom väcker henne, men det är tydligen väldigt olika. En del vaknar på 10-15 min, en del tar det flera timmar för.
Dom kan inte heller säga när det kan ske.

Men det börjar bli mer och mer jobbigt att se henne ligga så där, det är så otroligt påfrestande. Jag är helt slut då vi går därifrån. Sen detta dåliga samvete som följer mig konstant. För att jag känner som jag gör. Orkar vara där max 2 timmar.
Ska bli så skönt sen när man kan kommunicera igen. Om?.. detta lilla ord som är ständigt närvarande.
Om hon överlever
Om inget händer med levern
Om inget nytt tillstöter

Sen hur lång tid detta ska ta, dom kan ju inte säga nånting
Är hon med oss i sommar? Kommer hon isf att orka göra nånting.

Det som också är jobbigt är att jag nu är ensam i alla känslor, har noll stöttning. Förra gången var vi ju 2, det är vi inte den här gången.
C är irriterad mesta tiden, förmodligen en reaktion på allting. Men det är mysigare att vara inne hos E med henne.

Ensam nästan varje kväll. C sov här natten som var men hon måste ju hem till kaninen iaf varannan natt. Ikväll gick L in till Es lägenhet före 8. Hjälpte mig med Cs paket först. 
Sen sitter jag här ensam med alla tankar och all ångest.

I morgon fyller C 29. Jag har en present från mig och Elle. Som E inte får vara med att ge. Men C måste ju få känna att hon fyller ändå. Marcus är på övning.
Vi ska gå ut och äta i morgon. Först kändes det inte som jag skulle orka det. Men mat ska vi ju ändå ha. L ska med bestämdes det ikväll. Först ville hon på Pinchos. Men sen enades vi om Tacobar. Passar vår plånbok bättre med. Köper kanske en liten tårta och åker hem och fikar.

När vi gick från E idag tog vi en fika! Sen åkte vi till ett ganska nyöppnat Hemköp. Köpte bl a kycklingklubbor, körde 2 kg som jag har klart i frysen sen. Ugnen var ändå varm efter en fisk vi gjorde och åt tillsammans ikväll. Blev så eftersom C va här annars hade han gått in och fixat mat själv. Stänger in sig i Es lägenhet. Vill jag nåt får jag ringa. Så var det i helgen. Känns lite sjukt!

Men vi är inte osams på något sätt. Situationen är bara så konstig. Iskall!

Nu ska jag kolla på gänget från Köping, sen paketera kyckling innan jag kryper ner.

Visar vårt fika ikväll efter maten. För att vi var värda det. X-pris på Hk. Haha!

Dom hade visst påbörjat förslutning igår sa sköterskan vi pratade med numpå morgonen. Dom hade också lättat lite på anestin för att se om hon rörde på fötter och händer och det hade hon gjort och även tittat upp lite. Hon ville dock inte krama någon hand. Blev samtidigt så stressad att dom fick återgå till djupare sömn igen.

Tror min kropp börjar fatta vad som hänt nu, känner mig darrig och stressad. Nu vill jag bara dit!