Såg det här på Fb, den här är med grädde och kondenserad mjölk men den måste ju gå att göra som klassiska mumsmums med. Den funkar tydligen inte i aluminiumform, den på bilden är gjord i silikonform. Tror mitt recept ger en fastare konsistens med.

Cholad att smälta, blanda gärna ljus o mörk.
Du ska pensla hela formen ymnigt 2 ggr och täcka smörgåsrånen.

4.5 dl socker
0.75 dl florsocker
1 st äggvita
1.5 dl kallt vatten
1.5 msk gelantinpulver
1.5 dl kokande vatten

Chokladflakes
Smörgåsrån

Lös gelatinet i det heta vattnet, blanda alla ingredienser i en bunke, vispa 30 min med elvisp.

Pensla under tiden formen, först ett tunt lager med neutral olja, sen med smält choklad 2 ggr, låt det stelna ordentligt emellan och efter andra gången. Går fort i frysen.

Rör ner chokladflakes i smeten, vispa upp igen om du tycker den sjunker.

Fyll den nu chokladklädda formen
täck med smörgåsrånen i anpassade bitar

Pensla ymnigt med smält choklad ovanpå
Låt stelna i kylen. Tar nog minst 3 timmar.

Vält upp formen på ett fat, dra försiktigt av den.

Lycka till!

Gunilla, kallad Bjäbban på nätet. Född samma år som jag dog nyligen i sitt hem i Kivik. Vi fick kontakt för ca 25 år sedan genom Bendroskogen och Odlas forum på nätet. Vi hälsade på henne och hennes hundar i Kivik när vi var i Skåne. Elle som då var 8-9 år fick hålla i en hund på en promenad vi var på i skogen. Så glad och stolt. Gunilla och hennes man hade i många år en Kennel där dom födde upp stora hundar jag inte minns namnet på nu men kenneln var berömd och prisad för sin avel och hette *Virvelvind* möjligen med W. Rasen följde henne genom livet i flera hundar.
På senare år har vi mest haft kontakt på facebook. Var nyss in och tände ett ljus för henne på fonus sida.
Hon hade 2 bröder som hon inte hade kontakt med. Fonus ska arrangera begravningen.

Bjäbban var en krutgumma! Tyvärr blev hon sjuk och hade mkt värk de sidta åren och hon tacklade av. Hon liksom gav upp när hennes man dog. Åt bara gröt, levde för sina hundar och sin islänning som hon hade medryttare till när hon inte kunde rida längre. När benen började krångla på allvar så byggde hon sig en blå liten vagn där hon satte upp skylten *hästtransport* i bak. Humorn hade hon iaf i behåll och nu fick hon åka baksits efter Stickla. Stickla var helvit (oftast) och det var vår gemensamma vän Camilla och hennes vita islänning Örn som fick henne att ta steget till ridning och hästköp.

Hon var döpt till Gunilla efter Gunillaklockan här i Uppsala. Hennes föräldrar förlovade sig vid den under deras studietid här. Så när dom fick sin dotter var namnvalet givet. Jag skickade en bild av den till henne och den blev hon väldigt glad över. Hon visste att den fanns och kände till storyn men hade inte sett den.
Jag tänker på henne så fort jag är vid slottet där den står eller vid en modell av den jag har här hemma. När vi var i skåne det året vi sågs äkte vi till ett varuhus i Tomelilla som hette Bo Olssons. Det var vid påsktid och jag köpte en liten söt påskkaninflicka som vi döpte till Bjäbban. Varje år sen dess har jag skickat en påskhälsning till henne med en bild på den. Det hade vi lite kul åt.

Önskar jag kunde åka ner på begravningen den 21a. Men det kostar för mkt tyvärr, kräver ju en övernattning också. Nån måste ju skjutsa med isf.


Idag har jag tvättat lite, småfixat med lite allt möjligt. Åt rester. Fyllt dosetten. Å nu ska jag sova!