Det är konstigt hur sorg påverkar oss. Hur den påverkar relationer till andra människor och hur den kommer tillbaka i ett nästan akut skede om vi stöter på ett dödsfall igen.
Jag är ju mest på twitter av dom sociala medierna och har ett gäng tanter där som jag kanske pratar lite mer med.
Sorgen kan också göra en labil och trött, där är jag nu. När så en av tjejerna på tw miste sin man idag bara dagar efter en av killarna jag följer och som följer mig miste sin son 22 år. Då blir det liksom för mycket. Min städhjälp miste sin man förra lördagen så känns där också även om vi inte känner varann så väl än.

Att då få sitta här själv gör det ännu jobbigare och saknaden efter Elle blir ännu större. Jag har ju ingen som bryr sig om mig just nu. Jo C och jag har kontakt i stort sätt varje dag men bara på messenger. Blir ju så när hon jobbar. J har aldrig brytt sig i mig på det viset och kommer när jag behöver hans hjälp oftast flera veckor efter att jag bett om den. Jag kan ju inte heller åka till honom längre. Trappor upp till huset. Vi har en familjechatt på messenger och det händer att vi pratar alla 4 men inte så ofta.

L hjälper mig ju när han är här och då bryr han sig ju också så klart men han har ju också ett eget liv i Flen med omnejd.

Kompisarna är ju nu på semestrar och annat. Folk åker ut på saker men inte frågar dom mig om jag vill följa med, rullstolen är ju ett hinder där med. Så känner nog J med tror jag. I den familjen är det Rasmius som brukar köra mig när vi ses men det är ju likadant där, både han och Emilia är vuxna nu, har rätt krävande jobb båda två och sina egna liv.

Så när jag nu har det jobbigt och det inte är nåt dom kan knyta an till så blir saknaden så himla stor efter Elle. Hon och jag gjorde väl inte saker jämt men ofta. I och med att vi bodde som vi gjorde med så blev det ju mer naturligt att ses också.

Just nu är jag inte handlingskraftig heller. Har ju alltid varit det annars. Ibland längtar jag efter mig själv, att vara den jag var, att få känna sig lite glad och sprallig igen. Men den delen av mig dog med Elle. FixarNeta finns inte längre heller, den lusten dog också.

L och jag var ju kända för att vara gästfria och fixa och dona. Vet inte hur han är men jag har inte sett den sidan hos honom heller.

Ibland känns det som jag bara vill ge upp. Bara somna och aldrig mer vakna. Blir det inte roligare än så här nu? Är det enda jag ska få göra i sommar att åka på en 2-dagarstripp där jag också blev helt överkörd? Precis som man bara kan ställa mig inför fakta. Så blev det iaf. Det bokades utan att jag visste det och på helt andra dagar än vi sa från början.

Jag vill ju göra nånting med C och helst med L också. Nu blir det väl nån mindre grej med C men samtidigt har hon ändrat sig så mkt tidigare så törs inte lita på henne till 100%.
L sätter dans före allt. Det är väl iofs bra, den mannen kommer säkerligen att dö på dansgolvet. Men dör väl iaf lycklig då. Haha!

Idag tog jag mig samman och klippte av dillen iaf. Ska peta ner en omgång frö till. Tog dom tre största sockerärtorna också i salladen idag. Är någravtill på G men dom ska få växa ett par dar till. Måste binda upp hallonen. En gren gick av när jag plockade idag. Vinbären är på G och är lite sugen på att göra bladdricka. Är ju så himla gott då det är varmt. Snart kan man snabbsalta gurkor med.

Åt en varm macka till lunch och kyckling med bea och morötter ikväll.