Lika mycket som mitt yngsta barnbarn fyller nästa gång.

Jag hade inte ens hört talas om den här pojken innan jag såg att det hänt. Tänkte först att det var ytterligare en invandrare i gängkriminalitet. Andra tanken var okända kriminella rappare. Kan ju vara samma sak.

Och en kriminell person ja till och med en rappare var det ju tydligen men i det här och andra skjutningar spelar det ju absolut ingen roll.
Det enda jag kan tänka på idag som vid andra tillfällen är föräldrar och syskon. Sina barn älskar man ju oavsett. Känslan av att mista sitt barn eller bror/syster.
Har tappat räkningen på hur många skjutningar det varit härikring, hur många som dödats. Hur många som aldrig fick bli vuxna.
Jag har bara mist en bror och där var inget brott inblandat. Men jag vet hur det känns. Det är 28 år sen och det har inte gått över. Kommer aldrig att göra.
Bara tanken på att något av mina barn, barnbarn eller syskonbarn skulle gå före mig gör mig illamående. Ja samma känner man väl ändå för kompisars och grannars barn också. Ändå händer det någon varje dag nu. I meningslöst våld.

Är det inte dags att makthavare och polis tar av sig silkesvantarna och både reagerar och agerar. Vi måste få en strängare lagstiftning och ta i med hårdare handskar. Bort med straffrabatter och inför ett belöningssystem och skydd för dom som kan lämna uppgifter så att gärningspersoner grips.
Förebygg med stödpersoner i skolan och öppna fritidsgårdar. Det är viktigt att vi fångar upp ungdomar tidigt. Alla har inte stöd hemifrån.

Haft städ idag. Fönstren fick sig en omgång med. Så skönt! Ingen annan än familjen kommer ju att vara här i helgen frunchen är i lokalen, men ändå, bara känslan att det är rent.

Mullrar i luften, flygvapnet har övning. Ett kärt ljud som man saknat. Försvaret rustar upp.

Nu ska jag fortsätta glo på burken.