Så tomt det blir när man umgåtts med en massa folk + familj i 3 dygn och vaknar till en tom och tyst lägenhet.
Telefonen har iofs gått varm, folk har ringt och tackat för i söndags. Verkar som dom tyckte det var trevligt och gillade maten. Imponerade av mina barn och L.

Glömde lägga ut bild på såpbubblorna igår. Dom ska ju inte ligga på ett färgat underlag men ni ser nog ändå..

Igår kväll hände också något jättekul. När mamma och pappa köpte vårt hus var jag 6 månader. Dom hyrde då ut övervåningen till en man som heter Ove. (Haha ja men han gör faktiskt det men tror inte boken handlar om honom) Ove var en trevlig smålänning från Växjö tror jag och gifte sig så småningom med Marianne som blev god vän med mamma och mina ingifta mostrar. Dom hade syjunta ihop men gjorde även lite saker t.ex av teak och roliga barntavlor.
Det flätades korgkanter på teakskivor till brödfat och brickor men mamma gjorde även ett bord som jag har idag. Skrivaren står på det. Tror hon gjort ett blombord vi haft också.
Barntavlorna bestod av troll där dom klippte ut kropp och kläder som till pappersdockor fast av tyg. Limmades ( eller syddes?) på en vit säckvävsliknande väv. Håret var av päls och dom hade ringar i öronen. Jag tror faktiskt jag har både mönstren och beskrivningen till dom. Vem som har tavlorna vet jag inte.

Iaf så hörde Ove o Marianne av sig och gratulerade mig igår. Jag hade då inte haft kontakt med dom på över säkert 60 år. Vet att Ove var förbi mamma och ringde på för nåt år sen. Hur chockad hon blev och glad med så klart. Igår fick jag veta att Marianne hade suttit kvar i bilen, ville inte störa. När mamma fick höra det idag blev hon jätteförvånad.

När dom flyttade från oss flyttade dom till ett gårdshus på Östra Ågatan, ett hus bredvid Hörnan med burspråk ut mot gatan, innanför det. Gatuhuset står kvar, hur det är med gårdshuset är jag osäker på.
Jag var iaf där och hälsade på nån gång och när dom fick barn imponerades jag över Oves påhittighet då han av en arm till en grammofon på nåt sätt gjorde en vaggningsanordning till deras barnsäng.
Vet att jag berättade om det för Leif när Elle skulle födas. Nu slår det mig att en sån hade vi behövt till C som hade kolik några veckor. Haha!
Men så himla kul att dom hörde av sig, och idag har jag skrivit med Marianne på messenger och lagt till båda på facebook. Dom är ju i övre 80-årsåldern nu.

Någon frågade också om bilderna som dom lagt i klurhäftet

Mamma och jag på den sista.

Elle o jag åt frunch idag, jag hade pratat ganska länge med mamma i luren så blev sent för frukost.
Sen var hon kvar ett tag. Vi hann fika med. I morgon ska hon till stan. Då blir jag ensam om jag inte hittar på nåt. Men det ska bli skitväder så tror inte det.
Nu väntar jag på ett program som gick igårkväll men då satt vi aldrig på TVn. Så ska se repris nu. Sen ska jag sova, känns i kroppen att det är oväder på G. Får väl hoppas att jag kan sova iaf.