Känner mig värdelös! Va 17 kan jag egentligen? Känner det nu när L sliter med sin flytt och C ska åka dit och hjälpa till. Han balanserar sina tunga flyttlådor på en stege från vinden. Var finns brodern som han jobbat skjortan av sig åt då?
Varför kan inte jag få vara så jag kan göra samma sak för honom som han gjorde för mig? Som han slitit, fixat och donat vid mina flytter. Kört grejer och haft sig, gjort en massa praktiska saker.
Känner mig på något sätt utanför också. Jag räknas inte.
Va 17 ska dom med mig till! E har varit sjuk en hel vecka, C håller på att gå in i väggen. Jag kan inte hjälpa till ett dugg. J träffar jag nästan bara på messenger.

Saknar tiden då jag fixade all logistik. Sen om det rörde sig om en utflykt eller en längre vistelse, en ommöblering eller altanbygget, jag ritade ju den, köksrenoveringen eller annat. Ideerna var oftast mina, och planeringen också.

Drömde i natt att vi var särbo, bodde ihop i nån röd stuga vid vatten på sommaren på heltid men på vintern inte alls. Han kom då och då. Men vi var en familj igen. Inget tjafs alls.
Det livet kommer ju aldrig att finnas men det var väl alla frågor som spökade igen.

Nu sitter jag här sen 2 månader och har knappt varit till postlådan. Så jävla less! Just nu måste jag be om hjälp med sopor och handling. För kallt att åka scooter. Rädd om pelargonerna som står i garaget med, vill inte öppna det.

Uppe hos C har det snöat som 17, vid hela kusten är det klass 1 varning för stora snömängder.

Så här såg det ut vid Cs jobb idag.

Samtidigt här. Blå himmel och sol. Tror det skiljer runt 3 mil.

Baksidan. Inte så himla mkt snö ändå, har kanske kommit lite mer ikväll. Tänk när man kan sitta här igen, grilla och dricka vin, umgås och ha ett liv.

Va har jag gjort idag då, tvättat, fixat mat, ravioli från burk Haha! Hungrig nu för det.
Fryser, borde duscha men för kallt inne. Kommer ju frysa ihjäl efter.

Så ska avveckla! Äta nåt och gå isäng.