En fin och solig dag. Satt ute en stund i solen.
Idag var jag in i Es lägenhet. Klarade bara en stund. Tog med mig en trippelskål som guldfynd sålde till förmån för rosa bandet tidigare, har försökt hitta en lika på tradera och loppisar. Tog även hennes stora vita pilhjärta. Hängde den på ytterdörrens insida, där hon med haft den.
Kommer inte att ta mycket, mest utesaker vi haft i huset som hon tog när vi sålde. Som egentligen är mina. Loppisen vi brukar åka till får väl desto mer. Vissa saker ska säljas.

Fick blommor från kyrkan idag, Es arbetsgivare. Känns nästan lite konstigt att jag ska ha blommor. Hade varit bättre om dom satt in pengar till parasporten till minne av henne. Samtidigt vet jag ju att det är så man gör.
Ingen från kyrkan har hört av sig annars. Trodde nån skulle komma hit.

I morgon kommer J iaf och vi ska väl prata hop oss lite. Tror nog vi kommer överens.

Rosorna har stått 2 veckor idag. Lidls fairtrade ger så mkt tillbaka på en skvätt varmt vatten då och då.

Kom på att ni inte fått nån matsedel den här veckan så ger er en förkortad, en som Elle gjort.


Veckans vego:

Vegetarisk lasagne med feta

2 paket lasagneplattor, färska
2 squash, (à 300 g)
2 gula lökar, gula
2 burkar krossade tomater, (à 400 g)
2 msk timjan, hackad
1 1/2 tsk salt
2 krm svartpeppar, nymald
1 dl+ 1 dl crème fraiche, lätt
200 g fetaost

Garnering: Timjan

Sätt ugnen på 225°. Ansa och skär squashen i tärningar. Skala och finhacka löken. Blanda squash, lök och krossade tomater i en gryta. Tillsätt timjan, salt och peppar. Låt puttra utan lock ca 10 min. Rör ner 1 dl lätt crème fraiche.
Klipp eller skär lasagneplattorna i bitar, om det behövs. Varva lasagneplattor och squashröra i en ugnssäker form, översta lagret ska vara plattor. Smula sönder fetaosten och blanda med 1 dl lätt crème fraiche. Klicka röran ovanpå lasagnen.
Tillaga mitt i ugnen 15-20 min. Garnera lasagnen med timjankvistar och servera med blandad sallad.



Veckans sallad:

Varm sallad

2 (plommon) tomater
1-2 paprikor
1 rödlök
2 vitlöksklyftor
1 förp. Stora vita bönor
Svarta oliver och fetaost
Olivolja, salt, peppar och örter
Vinäger eller citron

Halvera och skär rödlöken i skivor. Tunnskiva vitlöken.
Skär tomat och paprika i bitar. Halvera ev. oliverna.
Värm olivolja i en kastrull.
Fräs lök och vitlök ca 1 min. Ha i resten av grönsakerna och fräs tills de börjar mjuka lite.
Ha i bönor och oliver. Krydda och smula över feta.
Smaka av. Om du vill ha mer syra, stänk över lite vinäger eller pressa över lite citron.

Eller servera med citronklyftor så var och en kan göra som de vill.
Det här är grunden, sen kan man tillsätta vilka grönsaker man vill. Tex. Sockerärtor, champinjoner eller squash :)


Veckans bröd:

Superbröd

5 dl ljummet vatten
½ paket jäst
1 dl olja
2 tsk salt
2 dl grahamsmjöl
4 dl lantbrödsmjöl (grovt) väljer man vanligt krävs ytterligare 1 dl
3 dl Manitoba cream (ett slags mjöl, ifrån Finax)

Ugn 200 grader C.
Blanda ut jästen i det ljumma vattnet så att den löser sig, tillsätt olja och salt, blanda.
Blanda i mjölsorterna, tillsätta Manitoba cream och knåda tills du får en smidig deg. Använd gärna en maskin.
Låt jäsa 35 min under bakduk till dubbelstorlek.
Dela degen i två delar, gör två limpor antingen för hand eller lägg dem i bakform som jag gjort.
Låt jäsa ytterligare 30 min.
Pensla med vatten och strö över bovetekross och flingsalt om man gillar detta.
Låt stå i mitten av ugnen i 25 min.
Svalna på galler under duk.


Onsd:

Köttfärssås på mitt sätt

300-400 g. Köttfärs
1 rödlök
1-2 vitlöksklyftor
Grönsaker ( strimlade morötter, champinjoner, paprika, squash eller majs)
Tomatpuré
1 pkt passerade tomater (alt. Krossade)
1-2 ?pkt? vatten
2 tärningar köttbuljong
Salt och peppar
Paprikapulver, chilipulver och oregano
Mjöl att reda med eller en skvätt grädde eller crémefraiche.

Skala och kvarta löken, skär i tunna skivor.
Fräs köttfärsen smulig i en traktörpanna. Krydda med salt, peppar, paprikapulver och chilipulver.
Ha i lök och ev. grönsaker samt 1-2 msk tomatpuré. Låt fräsa ett tag.
Ha i tomater, vatten, buljong och oregano.
Låt koka en stund, tex tills grönsakerna börjar bli klara.
Red av eller ha i grädde/fraiche. Låt koka några min.
Smaka av och krydda på med det som saknas. Ha ev i mer tomatpuré eller en skvätt chilisås.

Servera med spagetti och sallad.

Torsd:

Broccolisoppa

500 g broccoli, i bitar
2 gula lökar, hackade
1 liter vatten
2 grönsaksbuljongtärningar
2 dl grädde eller matlagningsgrädde
Salt. peppar

Koka broccolin och löken i buljongen tills broccolin är mjuk. Mixa med grädden. Krydda.
Vill du ha lite mer sting i soppan, krydda med vitlök och cayenne.

Rör-ihop-kaka med virvel


100 g smör
2 dl strösocker
2 ägg
1 dl vaniljyoghurt
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 dl nutella (chokladkräm)


Sätt ugnen på 175 grader
Smält smöret och låt det svalna. Rör i socker, ägg, vaniljyoghurt och vetemjöl blandat med bakpulver.
Klicka ner Nutella i 3-4 klickar. Rör om 2 varv med en slev så att Nutellan "virvlar sig". Häll smeten i en smord och brödform, ca 20 cm i diam. Grädda 20-25 min i nedre delen av ugnen.



Fred:

Kall laxpaj

Pajskal:

140 g smör
0,5 msk vatten, kallt
3 dl grahamsmjöl
1 st pajform, med löstagbar botten, ca 26 cm i diameter

Fyllning:

1 tsk salt
1 dl gräslök, finhackad
2 dl kesella
1 st gurka
150 g rädisor
200 g philadelphiaost
4 dl rucola, finhackad
2 msk pepparrot, färsk och riven
200 g kallrökt lax, skivad
200 g gravad lax, skivad

Blanda grahamsmjöl och smör i en matberedare och kör snabbt ihop till en deg. Tillsätt vatten och kör någon sekund.
Tryck ut degen i en pajform i botten och upp på kanterna. Ställ den kallt ca 30 min. Sätt ugnen på 200°.
Tryck fast 1 ark aluminiumfolie på degen och gör några lufthål i botten med en gaffel. Grädda mitt i ugnen först 15 min med folie och ytterligare 10 min utan folie. Låt pajskalet svalna.
Skala gurkan och dela den på längden. Kärna ur och skär gurkan i tunna skivor. Ansa och skiva rädisorna tunt. Blanda gurka och rädisor i ett durkslag och blanda med salt. Låt stå att rinna av ca 30 minuter.
Blanda kesella, philadelphiaost, pepparrot och gräslök. Bred ut massan i ett jämnt lager i pajskalet. Lägg på finhackad rucola samt skivor med gravad och rökt lax.
Pressa ur så mycket vatten som möjligt ur gurk- och rädisskivorna. Fördela dem ovanpå pajen och strö över lite fina rucolablad.



Lörd:

Marinerad kycklingfilé
Går lika bra att servera kall som varm och passar utmärkt på ett buffébord.

4 kycklingfiléer
smör till stekning
Salt
Peppar

Marinad:
½ dl olivolja
½ dl balsamvinäger
½ dl ljus sirap
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
1 pressad vitlöksklyfta
Färsk timjan

Stek kycklingfiléerna i smöret. Salta och peppra.

Blanda alla ingredienserna till marinaden.

Skär den varma kycklingen i tjocka skivor. Lägg på ett uppläggningsfat som du förslagsvis garnerat med olika sorters grönsallad, gurka i stavar, olika sorters tomater, skivad rödlök etc. Skeda över marinaden.


Sönd:

Ugnstekt falukorv med rotfrukter

600 g falukorv
3 msk tomatpuré (ej dubbelkoncentrerad)
3/4 tsk torkad timjan
150 g ost i skivor
1 lök i lövtunna skivor

8 potatisar
4 morötter
olja, salt, peppar

Skär korven i cm-tjocka skivor men skär inte helt igenom utan låt dem hänga samman nertill. Lägg på en plåt. Blanda tomatpuré och timjan och bred röran mellan skivorna. Lägg sen en skiva ost och en skiva lök i varje skåra.

Skär rotfrukterna i tunna klyftor. Blanda med olja och kryddor. Lägg bredvid korven.

Stek på 225 grader i ca 20-25 min.


Hallongott

1 förp. vaniljvisp (helst arla)
250 g. frysta hallon (1 förp)
vit choklad

Vispa vaniljvispen.
Krossa de frysta hallonen (tex genom att kavla på påsen)
Hacka chokladen.
Blanda ihop allt och servera genast.

Det är fortfarande så overkligt. Gått med en klump i magen idag men jag fattar det fortfarande inte. Önskar jag vore lite mer som C, hon är mer direkt i sitt känsloliv. Tårarna sprutar flera ggr om dan.
L är som mig, inte så att vi inte gråter för det gör vi men vi tar mer tag i praktiska saker. Han tog sig an tidningshögar därinne idag.
Jag har försökt få rätsida i det praktiska med dödsboanmälan t.ex ingen barnlek det inte.
Vad gäller begravningen blir den förmodligen v 15 före påsk om det går. Vet inte vad Bjkl har för begravningsdagar. Men vi kan inte ha den tidigare eftersom Marcus inte är hemma, kommer förmodligen hem den 8e. C ringde försvarsmakten idag och berättade vad som hänt och dom såg till att han ringde hem. Skönt för henne att iaf få prata med honom.

Begravning och gravplats är gratis för oss som är med i Svenska kyrkan. Det blir en urngrav. Kista enklast tänkbara då det finns ett vackert bårtäcke. Urna ska J betala.
Vi ber alla bära rosa den dagen och dom som har smycken som hon gjort, särskilt ni som har änglaörhängena hoppas vi bär dom.
Övervägande rosa blommor i handbuketter. I övrigt ber vi er stötta Parasportförbundet i Uppland ist för blommor. Elisabeth har ju suttit i styrelsen som sekreterare där och brunnit lite extra för rullstolsdans. Har till och med ordnat med Danssportförbundet så det ska bli en uppvisning i rullstolsdans på SM i bugg senare i år.

Dom hörde av sig från förbundet i morse och frågade om dom fick göra en minnesruna på hemsidan för henne. Passade då på och fråga just om vi kan få stötta förbundet ist för blommor i samband med begravningen. Då tyckte hon jag pratade med att då startar dom en minnesfond för Elisabeth där dom sen kan dela ut stipendier från inom parasporten.
Bankgirot är 1033950, Upplands handikappidrott heter dom där och man bör märka inbetalningen med Elisabeth Aveholt Franzéns minne.
Det här kommer även att stå i inbjudan till begravningen sen som i huvudsak görs i sociala medier. Det är ju där hon varit aktiv.

Vi har bett Elles bästa vän och som har samma handarbetsintresse och med i samma *junta* som E att virka blommor i rosa och turkost att fästas på en krans av halm. Hon håller på för fullt.
Vi kommer att ha en bild på Elle vid kistan i sin rosa tröja och där kommer det även att finnas en rosa ballong. Hon älskar ju ballonger. Något hon också gillar är ju såpbubblor, vi borde försöka få in det utomhus. När hon förs in i bilen kanske. Om vi kan hitta nån som tror sig klara det då.

Vi har diskuterat gravvård idag. Om vi ska ha en svindyr sten, för det är dom ju eller om vi ska ha något annat utifrån hennes intressen i smide eller trä. Vore ju läckert med ett garnnystan med virknål i smide. Hur vi nu ska finansiera det. Hmm. Önskan är väl fri eller? Haha! Jag far nog ut lite här.
Skönt med sonen där som jobbar inom kyrkan.

Vi ska iaf ses i familjen på onsd och besöka begravningsbyrån på måndag. Vi har frågat hennes konfirmationspräst som idag är sjukhuspräst på Ackis och som vi haft kontakt med under sjukhusvistelsen om hon vill hålla i begravningen och fått ja.

Jag ringde även kommunen. Blev inte klokare alls. Men eftersom det inte finns några stora tillgångar fattade jag det som att vi bara behöver göra en dödsboanmälan och ingen bouppteckning. Man kan få hjälp av kommunen upp till 14900 kr. Men det finns lite mer än det på hennes konto tack vare att hon sökt fondpengar hon fått.
Kommunen säger att man inte ska betala några räkningar och stoppa ev automatdragningar, inte ens hyran ska man betala för begravningskostnaden ska gå först.
Men på Uppsalahem säger dom att hyran måste in men att man får en förkortad uppsägningstid. Finns inte medel kvar för det efter begravningskostnaden får dödsboägaren betala och det är ju Leif och jag. Hur skulle vi ha råd med det? L ska dessutom ha pengar han lagt ut, av hennes.
Det är en djungel! Och hur ska vi kunna stoppa autodragningar nu? Vi har ju fortf inte hennes bank.id

Sen ska vi alltså tömma lägenheten också. Och se till så att garaget och hennes egen permobil säljs och att elen kopplas ur. Hjälpmedel ska lämnas tillbaka och det mesta i övrigt ska till loppis. C ska ha iite möbler och växthuset ska över till mig där också ett vind och insynsskydd ska sättas upp. Puh!

Jag försökte gå över till henne idag men jag fixar det inte än. Jag är inte mycket till hjälp.

Ja idag hände det som varit vår stora skräck i 37 dagar. Elisabeth finns inte längre med oss. Vi förstod att något var väldigt fel redan igår kväll då en rutinoperation, hennes 10e tog mer än 4 timmar ist för 1-2 som det brukar ta. Dom hade hittat fler inflammationer i och på hennes organ och hennes kropp, med dom hormonbrister hon har, fixade inte att läka dom trots 4 olika antibiotika.

Jag har inte fattat det än trots att jag var där tillsammans med den övriga familjen och höll hennes hand när det hände. Såg hur hon på några sekunder förändrades utseendemässigt, kall var hon redan och cirkulationsbristen hade redan gjort fingertopparna blå. Såg henne sen iordninggjord, som en vaxdocka låg hon där. Gul i hyn av sjukdomen, ännu mer förändrad än vid dödsögonblicket.

Vi bor ju vägg i vägg hon och jag och har våra uteplatser nästan hopbyggda. Att nu få se en ny hyresgäst där så småningom kommer att bli oerhört svårt. Frågan är om jag överhuvudtaget klarar det. Samtidigt vet jag inte om jag klarar en flytt till.
Ensamheten är jag också rädd för, vi har ju inte setts varje dag hon och jag men vi ser ju varann varje dag särskilt på sommaren. Pratat och skrivit på messenger typ hela dar.

Vi har ju mycket framför oss nu med allt som ska fixas. Leif kommer säkert att komma en del även om han flyttar hem igen nu men sen då? Hur blir vår kontakt sen?
C har ju skola och jobb och ett nytt hus + pojkvän. J har ju sitt.
Livet kommer att bli väldigt annorlunda. Minns ju hur ensam jag var i Tierp trots att jag där hade C 5 min bort. Men hon jobbade ju.
Mest bävar jag för dom här helgerna då *man ska vara fler* dom som Elle och jag har firat ihop.

Oron för hur vi nu ska klara allt med begravning m.m ekonomiskt finns där också. Minns ju hur dyrt det var när min faster dog och jag fixade den. Dödsboet efter E har ju inga tillgångar, vet inte ens om vi blir återbetalningsskyldiga på dom pengar hon fick nu. Eller om vi inte blir det hur vi ska komma åt dom. Antar att vi måste betala en del räkningar också.
Det kanske helt enkelt inte blir någon begravning, kremering och spridning av aska ligger nog närmast till hands. C vill gärna ha en grav att gå till. Jag vet inte riktigt men jag tror att E själv gärna såg sig spridas för vinden. Hon älskar ju minnesplatsen vid Stillhetens kapell. Där finns ju en del släkt och vänner också.

Fick jag önska så skulle jag nog vilja ha en ljus begravning där gästerna skulle klä sig i Es älsklingsfärger rosa eller turkost. Rosa blommor och mycket levande musik, hon gillade ju musiken då faster begravdes.
Vad jag däremot inte vill ha är ett *begravningsfika*. Gärna att vi är tillsammans efteråt L, jag och barn o barnbarn. Mi o Ma måste vara med också, dom är som familj. Det har märkts nu under hennes sjukdomsperiod med. Men inga andra. Det är för dyrt och jag tycker sånt är smått makabert, som att fira att någon dött.

Ja det är mkt tankar nu. Sov nästan inget i natt och tror inte jag kommer att göra det i natt heller. Är lite orolig för L och hans hjärthistorik med. Han är ju ensam därinne. Hinner han kontakta oss om han blir dålig? Vi försökte att han skulle sova här natten som var men han ville inte det. Ikväll tror jag inte vi frågade men han visste ju att han kunde det. C är här iaf, somnade fort i bäddsoffan.

Ja det var lite svammel från en morsa som just mist en dotter.

Ni har sett den förut, min absoluta favoritbild av henne. Tagen på Ann-Britts altan i Årsunda för ca 10 år sen. Men hon har ju inte ändrat sig mycket.
Tänk att vi fick 2 vackra döttrar Leif! Å att jag som bonus har en 10-poängare till son.

Hittade fler inflammationer idag. Även mot tolvfingertarmen och bukspottskörteln. En stor del av tjocktarmen och en bit av tunntarmen var också angripna och är borta och dom har inte kunnat koppla ihop dom än.

Jag tror inte längre på det här.

Idag kom kroppens reaktion på op. Trycket är för lågt och cirkulationen funkar inte.
Vissa tår är blå och kanske måste amputeras till en del om inte cirkulationen ökar.
Dom hoppas hon klarar helgen efter en ny op i morgon då dom ska se om dom kan ta bort sterila dukar och försluta eller om det fortf blöder byta dukar.
Yttersta huden försluts men inte längre in.
Vi kan alltså inte andas ut än.

Har ju inget val men på nåt konstigt sätt orkar man fast man egentligen inte gör det. En läkare va rätt pessimistisk idag medans sköterskorna runt henne är precis tvärtom. Men tydligen tycker läkarna att det är ett par kritiska dygn nu.
I morgon är det Bandyfinal i stan ca 100 m från sjh. Parkering kan man nog glömma under det så vi åker nog in senare i morgon.

I morse hörde Mi o Ma av sig och ville bjuda på middag, jag fick välja om jag ville att dom skulle göra det här eller hos dom. Eftersom vi bor närmare sjh kom dom hit.
Det var precis vad jag eller vi behövde. Hon kom med maten fortf varm strax efter att vi kom hem. Va kvar över Bäst i test.
Så skönt att umgås som vanligt. Tänker ju så klart på E hela tiden men dom har varit mina vänner i över 40 år. Behöver inte vara trevlig ens dom förstår och dom vet. Dom känner nog mig bäst av alla vänner. Har ju varit med alla tre ungar sen dom var små. Lika oroliga som vi.

Det är att umgås med dom och andra vi känner väl vi behöver nu, kravlöst och där det inte gör nåt att det kanske inte är så undanplockat. Vänner som bryr sig. Som liksom vi är beredda på att dom kan ringa in oss. Det får liksom lösa sig isf.

Många som man märker mest är nyfikna med, nån som utger sig för att vara *bästa vän* med E. Som vill åka upp som nästan kräver egen information. Men vi vet vilka som är hennes vänner. Hon har några få riktigt nära. Dom informerar vi. Ingen får besöka henne utom vi föräldrar och syskon och så kommer det att fortsatt vara. Hur länge kan ingen veta. Men dom som kan komma i fråga för besök senare medelar vi. Kommer att vara väldigt få personer då också. Räcker inte med att man tror sig känna henne eller vara släkt och hon kommer själv att få bestämma vilka. Ni som brytt er om henne redan innan och som vi vet umgåtts med henne IRL, brytt er tillräckligt för att komma till henne eller umgåtts med henne och *gjort saker* med henne i nutid. Det kommer att dröja veckor kanske månader innan dess. Hon är väldigt sjuk, och eftersom hon har den hormonella status hon har måste kroppen få återhämta sig innan. Det går inte att jämföra med en frisk person som har råkat ut för samma.

Jag hoppas verkligen att ni kan respektera det. Vill ni skicka en hälsning, skicka ett kort till hennes hemadress så visar vi det och läser för henne. Det är vad hon orkar nu.

Vi ringde avd på em och dom avrådde från att åka in. Det är så nu efter ingreppet att blodförgiftningen blommar upp lite mer ett tag. Funkar så vid op av organ i buken. Under den tiden och så länge det blöder är det väldigt kritiskt fortfarande.
Men hon är vaken och med, men så klart trött. Det är ju personal runt henne precis hela tiden nu. Så bara fortsätta hålla tummar och tår.

Vi tänker åka till giraffen (Zurafa) och äta snart. Ifall det blir kritiska och vi måste kasta oss in är vi halvvägs redan. Men anspänningen har varit så stor att vi är helt slut allihop. Kan hända att vi tar en kopp kaffe och en semla när vi kommer hem till efterrätt sen.

Tror jag kommer att sova fem kvart i timmen sen, blev lite hackat och malet natten som var.

Ja så kan man väl kalla det. Att operationen är över och att hon inte dog på operationsbordet som man varnade för.
Men den hade gått bra och nu ska det bara sluta blöda med, innan dess är inga risker eller kriser över.
På lörd om inget oförutsett händer ska dom titta i buken igen som även denna gång lämnats öppen. Ja försluten med sterila svampar och dukar så klart.

Vi vet inte än om vi ska åka upp idag. Troligen inte för hon lär knappast vara kontaktbar. Vi åker nog bara om dom ringer in oss.

C är här, vi är rätt trötta och slitna. Så idag har vi gjort en soppa till lunch men ikväll blir det nog att hämta hem nåt eller få nåt levererat. Fick lite retroaktiva pengar idag så vi kan unna oss det, sen får det nog gå till parkering och bensin. Va ingen hög summa direkt men har nu ett bostadsbidrag att fylla på pensionen med, så skönt.

Känns som jag sitter i en bubbla. Iakttar det absurda vi upplever nu.
Är det i morgon hon ska dö? Orkar hon kämpa? Hon var så orolig idag när vi var upp. Låg och skakade på huvudet. Gapade för att visa att något var fel i munnen. Nya blåsor. Hade inte ont men aldrig sett henne så orolig.

Vet ju inte hur mkt läkarna har förklarat. Hoppas verkligen att dom inte sagt nåt. Då är det nog kört.
Vet ju att respiratorpatienter kan hallucinera, det gjorde hon sist vid 7 års ålder. Då var det vita gubbar runt sängen som skrämde henne.
Idag frågade sjukskötaren om hon såg nåt läskigt men han fick ingen reaktion på det.
Gav både lugnande och smärtstillande men hon lugnade sig inte medans vi var kvar. Dom släckte ner ovanför sängen och C bad dom sätta i öronproppar.

Hoppas nu att inte operationen skjuts upp ytterligare. Även om vi vet om risken att hon kanske inte klarar den så är det ett helvete både för henne och oss att ställa in sig på op och sen ändras det. 3 ggr har det varit så nu.

Vi är trötta och slitna allihop, hon har varit inlagd sen 6 februari, först nåt dygn på infektion, sen på Aima en lättare intensiv till den 11e då första blodkärlet sprack. Därefter på intensiven, nästan hela tiden i respirator med dialys hela tiden. Sen dess har vi inte kunnat prata mer än det hon vid ett tillfälle orkade viska med talventil i tracken. Ja, nej och hejdå hörde vi.
Problemen vid sårläkningen och så alla dessa blödningar i buken den senaste i tisdags.

Allt detta för att hon fick gå med feber och bihåleinflammation i över en månad. Kortisolbristen som uppstod då förstörde hennes organ. I pandemitider som frisk från det var hon *bara förkyld*
Det finns sån okunskap om endokrina brister även inom sjukvården.

Om hon klarar sig återstår en lång sjukhusvistelse, då får vi spotta i nävarna och ta nya tag. Vi måste ju orka, förmodligen flera månader till.
Men jag blir gärna mer slut än jag är nu bara hon klarar sig. Älskade unge, stanna hos oss!