Vad vore livet utan dom? Haha!
Såg Bröllop och Jäkelskap idag som sällskap till maten. Fast dom ibland kan bli lite *för mycket* så sitter man där och skrattar ändå.
Var ju en dokumentär om Stefan & Krister i fredags följt av en äldre fars jag faktiskt inte sett. Dokumentären var rolig att se, hur allt började och utvecklade sig till dagens föreställningar på Vallarna. Vi åkte faktiskt förbi och kollade in stället i Falkenberg sist vi var på Ullared men då var det inga föreställningar.
Hoppas dom hinner göra några fler *Jäkelskap* innan dom lägger av.

En annan fars man minns är väl Söderkåkar, den har gjorts i fler uppsättningar men den jag tänker på var med Karl-Arne Holmsten och Monica Z. Gick som både serie och föreställning och jag har den faktiskt på dvd.

Dagens unga skådespelare får inte till det som dom gamla uvarna tycker jag. Solsidan och Sommaren med släkten är ju bara dravel. Tittar inte på det alls.

Kört en 40-maskin idag det är allt jag gjort. E är inte pigg än och på Cs extrajobb är det 3 st som testats positivt, hon jobbade så sent som i fredags. Så blev en ensam dag idag igen.

Trettonhelgen blev ju också ensam eftersom det hände med Alice och fast L kom var han mest inne och hjälpte E vilket gjorde att dom kom nån timme i fredags em bara. Ensam både torsd o fred kväll. Även lörd kväll men då var E här en stund på em. Och L tog en snabb fika innan han åkte.

Vet egentligen inte vad jag saknar, inte nån att bo med direkt och vill definitivt inte ha det som innan skilsmässan igen.
Men det pågående samtalet, förtrolighet och nån att ha samhörighet med, den sortens samhörighet som bara kommer av att man känt nån länge. Viss sån har jag ju så klart med Leif, vi har ju en både stor och tung ryggsäck tillsammans. Men i övrigt är det ju inte mkt.

Trygghet! Det får man ju också bara av lång och trogen tjänst.
Närhet? Ja på ett sätt men skulle inte vilja ha ett fast förhållande igen och definitivt inga lösnummer.
I min ålder är det väl kanske försent med att bygga upp allt sånt där med. Känns som det är kört och att jag lämnade det tåget.
Har ju en kille jag lärt *känna* på Twitter jag pratar en del med men där finns inga trygga vibbar direkt.

Men det här småpratet, vid TVn, om maten eller att kunna göra saker med nån om det så bara är att åka in och handla. Vardagslunken, gud va jag saknar det, men inte han jag hade det där med. Han blir bara mer och mer konstig, och mer och mer respektlös. Det har han väl kanske alltid varit om jag ska vara ärlig. Märker nog det på ett annat sätt nu bara.

Iaf är det himla trist att vara så mkt ensam.

Maten blev ingen avancerad sak idag heller, rester från kyl o frys med kokt ris. Men kyckling är gott i bea och grönsakerna värmde jag med lite smör o soja. Nu är dom slut med, ätit av dom i tre dar.

Ja dan går iaf, borde försöka få lite ordning innan städ på tisd men det tar ju inte lång stund precis. Tur det finns TV och böcker.

Och nu ska jag gå isäng.