Just sett en dokumentär om en kändisfrisör i Sthlm, en syriansk kille som är gay. Han har inte levt med nån silversked precis även om han är framgångsrik i sitt yrke.
I det här fallet söker han acceptans av sin far, och fadern vill nog gärna men är påverkad av *folk*. Mest egna vänner, modern och syskon däremot har accepterat honom helt.

Han levde med en kille som helt plötsligt inte vaknade en morgon. Dom hade varit på ett bröllop kvällen innan, och på hemvägen pratat om att dom nog också skulle gifta sig. Så vaknar han inte mer sen.

Efter många år träffar han en ny kille och dom gifter sig verkligen, ett äkta syrianskt bröllop. Där alla är, även hans f.d svärmor men en fattas. Hans pappa. Han sitter hemma och gråter för han vill så gärna vara där. Men påverkan av de s.k vännerna gör att han inte tycker att han kan. Mamman gråter i det tal hon håller.

Men den lyckan varar inte heller och efter 6 år är Bobby ensam igen. 45 år och vill jättegärna ha barn. Funderar nu på hur han ska lösa det ensam.

Men det finns så fruktansvärt mkt fördomar därute, grundat på rädsla och ingenting annat. Nåt som är främmande och läskigt!

Har också en känsla av att det är mest fördomar mot killar, lesbiska tjejer har mer acceptans.

Jag hade homosexuella föräldrar på en av förskolorna jag jobbade på. Då fick man ju på ett naturligt sätt prata i barngruppen om att familjer kan se annorlunda ut. Å det var ingen unge som reagerade nämnvärt över det, så var det ju bara!
Men föräldrar, inte alla så klart men det fanns dom som knappt hälsade på homoföräldrarna och ignorerade deras barn. Hur är man funtad då? Vuxna människor som så klart förde över det här till sina barn. Nån ville ogärna ha sitt barn i samma grupp som barnet till homoföräldrarna. Något vi så klart struntade högaktningsfullt i.

Men varifrån kommer rädslan som i sin tur kan skapa äckelkänslor och homofobi? Att det finns fortfarande 2022.

Man blir den man blir och måste få vara den man är! Det är ju inget som försvinner!
Jag ser på riktigt ner på homofober. Tragiska människor som måste ha nån intelligensstörning.

Nog om detta!

Idag har jag mest lyssnat på min bok, tvättat och lagat mat.

Plågade mig själv med att skala 3 potatisar för jag ville ha mos till mina korvar. Hittade broccoli i frysen och tänkte först göra moset med den i men ångrade mig. Så nu har jag ont i hö hand, men det var gott m mos.

Nu ikväll åt jag först några bresolaskivor som dom var.

Sen en liten bit av blåbärspajen och chokladglass, det är ju ändå söndag! Haha!

Såg det nya programmet seecret singers. Lite kul tycker jag!

Nu ska jag iaf gå isäng!

Ja så heter den nya serien som går på Svt 1 må-onsd på em, men veckans avsnitt sänds på play från varje måndag.
Jag plöjde dom avsnitt som gått i veckan idag, och nostalgin slog till direkt när första scenen är utanför Aidensfield arms och Gina kommer ut och förklarar för en ung läkare hur han ska köra till sjukhuset.
Det händer trafikolyckor och där står den unga konstapeln Phil igen, han dog ju i polisserien. Och vem kommer inte in som patient om inte Greengrass, och så småningom kommer David på besök.

Filmen utspelar sig på 60-talet och där är ju nostalgin total, bilarna, kläderna och örhängena i färggrann plast. Haha! Gillade ni ?Tillbaka till Aidensfield? då gillar ni garanterat den här.

Lugn dag annars, C och L var på husvisning ute i Wiktrakten idag. C ska flytta hop med sin pojkvän och nu jagar dom hus. Markus är drabbad av övning därför följde Leif med. Få se om dom får det! Ligger nästan mitt emellan Enköping där ju Markus bor och jobbar och Uppsala där C pluggar. Fint hus med alla bekvämligheter, garage och veranda ut mot viken. Ligger dessutom i Uppsala kommun så jag kan åka färdtjänst dit.

Elle skulle haft besök av sin kontakttjej idag och dom hade bestämt sig för att äta sushi. Så blev Katja sjuk, då bad E att C skulle köpa sushi och komma förbi med på hemvägen. Så då fick jag en bowl med, E åt vanlig sushi.

Hade varsin misosoppa med och drack nåt rosévin jag fick när jag fyllde. Det var dock lite väl sött tyckte jag.

Orkade inte hämta vinglas så drack ur dricksglas. Lata som vi var.

Såg på Stjärnorna, Grynets dag var fantastisk, vilket liv hon levt. Så är hon född -42. Nästan 80 år.

Annars har jag väl gjort det vanliga, lagat lunch, diskat och så. Sover ju länge så dagarna blir korta Haha!

Nu har jag lyssnat på några kapitel ur bok nr 2 i Leksandsserien. Lite ovant men det va ju bekvämt att kunna göra annat samtidigt.

Men nu är det sovdags!