C och jag bestämde först att ses i stan när hon slutar i morgon. Sen kollade vi apparna och det ska ju regna till det börjar i princip. En av fyra visar också regn till 23, dom andra till 19-20 tiden. Så då bestämde vi helt enkelt att försöka sitta i hennes bil och lyssna i morgon. Vi kan ju också parkera och gå ur om vi vill. Hur det än blir med regn blir det ju lite rått och ruggigt efter, i synnerhet på kvällen. Sånt gillar inte mina leder.

Så hon hämtar mig, vi åker och äter nånstans, köper nåt mys att ha i bilen ist för mat utomhus som vi tänkt från början och skippar vin. Sen åker jag färdtjänst hem.

Pratade med en tjej idag som varit med om nästan samma sak som jag. Hon har mist ett barnbarn. Hon kan inte heller läsa böcker och tidningar efter det som hänt och vi kände båda att vi på många punkter reagerat lika efter våra förluster.
Tyvärr bor hon långt nere i södra delen av landet så vi kan inte ses så lätt. Vi har känt varann länge genom nätet och har träffats en gång i Gränna för några år sen. Vi är båda skilda, hon är omgift med en ny stjärngosse och bor på en gård med en massa hundar, hästar m.fl djur.
Skulle vara så kul att hälsa på henne.

Ni är många som tycker jag ska gå och prata med någon kurator eller liknande. C har också försökt med det. Men jag har ju liksom redan erfarenhet av det sen E blev sjuk. Det gav mig absolut ingenting. Och nu, en människa som inte känner mig och som inte träffat Elle. Va skulle kunna hjälpa där?
Jag tycker nu som då att prata med någon som varit med om samma sak ger mig tusen ggr mer. Så himla skönt att idag få höra att hon funkar lika, att det inte bara är jag. Jag vill också att den personen ska ha träffat E. Det blir lättare att prata om henne då.

Skillnaden på den här kompisen och mig är väl annars att hon inte är ensam. Dom har en annan sammanhållning i familjen och hon har sin man. Det brtyder ju säkert oerhört mycket!
Man tycker ju att jag ska kunna känna så med L. Vi är ju båda föräldrar till E, men han har aldrig kunnat prata om jobbiga saker. Han är eller var inte heller särskilt omhändertagande eller empatisk. Hade han det hade vi inte varit skilda idag, såvida ingen av oss träffat nån annan eller nåt sånt då. Haha!

Vi pratade en del i midsomras men det var mer om våra roller gentemot varann och nya vänner nu. Inget djupare alltså. Önskar att vi hade en annan sorts gemenskap i det som hänt men får nog ge upp det. Han pratar bara dans och orkestrar numer. Han glömde sin dotter rätt fort känns det som, sen om det är så eller inte, det vet bara han.

Augusti har gjort sitt intåg och visst märks ju det, tänder lampor och ljus på kvällarna igen. Tycker inte det är så länge sen björkarna slog ut. Den här sommaren känns som en parentes. Bävar lite inför den här vintern också.
Nu ska jag ju göra lite saker den här månaden iaf. Så tar väl vara på den efter förmåga och mående. Sen får vi hoppas att jag kommer att må bättre så småningom.

Dagens idag blev en klassiker, serveras väl oftast med stekt potatis men idag blev det kokt. Falukorv, ägg och spenat. I morgon blir det spenatsoppa till lunch i ruskvädret. Älskar spenat!   
Nu ska jag försöka sova iaf. Blev inte så mkt av den varan natten som var.