När jag läser det jag skrev om hur det var innan jag flyttade till Tierp i morse så kan man ju tro att jag beskriver Ls personlighet, ni som känner både honom och mig vet ju att det inte är så illa i normalfall.

Men sen Elle blev sjuk har vi levt ett liv som ingen kan föreställa sig. Att under så lång tid ha ett så sjukt barn tär. Ekonomin går åt helsicke och det tär också.
Vi har inte haft nån som helst avlastning av våra familjer utom av min svärmor som kom ibland och som också var det enda stället vi under en väldigt kort tid kunde lämna C till innan farmor blev dement. På slutet måste L vara med där och bara lämna C korta stunder. Men dom hade lite andningshål där ibland under alla sjukhusperioder vi haft.
Ingen av våra syskon har nånsin hjälpt till, några av olika helt legala orsaker. Sen hade ju folk sina jobb att sköta.

Det var inte så modernt med utbrändhet då, var väl knappt något folk pratade om men det var vad som drabbade oss fast vi knappast förstod det själva.
Han jobbade på, jag försökte också jobba i perioder men hos mig sa kroppen ifrån på en massa olika sätt har man ju förstått nu efteråt. Hade t.ex ett par tillfällen då jag blev förlamad. Benen lydde mig inte. Infektionerna avlöste varandra och man orkade inte med sig själv.
Men vi körde ju på, vad annat kunde vi göra?

Även sen E fick ett eget boende var det ju mkt med henne, då tog nog L det mesta. Han var ju pensionär då. Enklast för honom att kasta sig i bilen ner med.

Egentligen är det konstigt att ingen i sjukvården upptäckte hur det var ställt med oss. All focus var ju på Elle. Sen hade vi C också. J flyttade hop med Matilda rätt tidigt och försvann hemifrån.

Det var väl lugnare vissa perioder och vi hade ju ett andningshål i Siggefora så länge det gick. Husvagnen gjorde ju också att vi kunde åka iväg lite.

Men under några år före skilsmässan gick det inte längre. Tror det började med Ls infarkt -15. Att ha känslan av att knappt ha pengar hjälpte ju inte heller.
Till slut orkar man inte med sig själv och hur ska man då orka leva med nån annan? Det var i sviterna efter det som våra beteenden mot varann blev som det blev. Känslan av att inte bli trodd när min kropp gav upp önskar jag inte min värsta ovän.
Man höll masken utåt men mellan oss var det bara kaos och elände. Fattar inte idag att jag orkade ta mig därifrån men hade jag inte gjort det hade jag inte levt idag.

L mådde dåligt av att jag flyttade, inte av att jag försvann men han ville inte sälja och flytta, samtidigt hade han inte råd att bo kvar. När vi väl gjort det och han landade i Strängnästrakten hos sin bror blev det också bättre även mellan oss på ett vänskapligt plan och där är vi ju nu även om han fick genomleva en ofrivillig flytt där också sen. Men blev ju bra i Flen.

Jag önskar absolut ingen att råka ut för det vi gjorde. Ändå finns det massor av föräldrar därute som fortfarande gör det. Vi kämpade i den föräldraförening vi bildade och något bättre kämpade vi oss till. En droppe i en ocean!

Ville bara försöka förklara det även om jag vet att ingen av er kan förstå hur jobbigt vi hade det. Det kulminerade ju sen också när E dog på det sätt hon gjorde. Det och den sjukdom med flera diagnoser hos ett barn är ju något som ingen förälder ska behöva uppleva. Ändå drabbar det fortf familjer med barn i alla åldrar. Från spädisar till vuxna barn.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är tydligt att det är vi som redan har det besvärligt ska ta en stor del av de besparingar som behövs i samhället. Lagen är inte längre lika för alla oss med rörelsehindrr. Det är olika i kommunerna det har jag förstått sen jag gick med i en grup...

Igår på dan ringde min kompis från grannbyn och funderade vad jag skulle göra i helgen. Jag hade försökt bjuda på spontanmiddag tidigare i veckan eftersom hon fyllde förra helgen men då var son och sonhustru där. Jag har svårt att ta mig in i henne...

Kl är 4 på morgonen. Jag vaknade av nånting och kan inte somna om. Undrar över himlen, den är kritvit som om det vore molnigt. Kan det var så att det kommer en mellandag? Tyckte jag bara såg solar på vädret. Annars är det skönt nu, jag älskar ju si...

Kan ju varna för han som står och säljer vid svandammen i Uppsala. Jag tänkte swisha de 35kr jag handlat för men blev ombedd att betala med kort. Det är draget 80kr såg jag idag från Bärprinsen (utan prickar). Min kompis köpte jordgubbar för...

Då tog jag min B-vitaminspruta idag och jag känner redan kl 22 att jag är piggare. Det där med B-vitaminbrist är ju en hel vetenskap. Tar ju dom eftersom jag är överviktsopererad, GBP en op som inte hjälpte mig ett dugg. Gick ner mer under året jag...